Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men ni har dä inte det ringaste medlidande, min
herre!» utropade med skäl modern, i det hon tog ett steg
närmare mig.
»Medlidande!» upprepade jag; »jag skall hvsa
medlidande med hela verlden, jag, det förstås, men ingen, ingen
med mig ... Det är mycket möjligt, min fru, att jag
der-med icke gjort er dotter någon särdeles tjenst, ty, sanningen
att säga, hade det icke varit vida bättre iöi henne att dö
med en sådan som Axel Wendel ån att lefva med honom.
Men, enligt min och säkerligen allas omdöme, är hvad som
händt det bästa, nemligen att han är död och att mamsell
lefver. En man, som icke kan dränka sig utan att
nödvändigt ha en stackars flicka med sig i sällskap, ät en gemen
egoist, som verlden må vara glad öfver att vara qvitt.»
Dessa mina fraser kunde visserligen innebära någon
sanning, men huru jag vid ett dylikt tillfälle kunde komma
fram med sådana, har jag efteråt icke kunnat begripa.
»Men,,» fortfor jag i min blinda ifver, »i hvad fall som
helst har jag bevisat hennes föräldrar den största välgerning
oenom att återgifva dem deras enda barn, och för allt detta
har jag knappast fått så mycket som ett simpelt tack en
gång. Detta grämde mig i början, icke för något annat än
för det att jag i ett slikt uppförande tydligen trodde mig
upptäcka den förnäma eller rika verldens vanliga likgiltighet
och förakt för en person med min ringa samhällsställning.
Hade jag varit löjtnant vid gardet eller skrifvare i
konungens kansli, så hade jag helt säkert blifvit bjuden till
hen-skapet både på té och supé och måhända äfven fått dansa
första valsen med mamsell. Men jag fick för att dansa jag
och supera med.»
Modern, synbart förlägen, sänkte sina blickar mot
mattan; men dottern fortfor att oupphörligen ha sina fästa
vid mig.
»Dock,» återtog jag, »oaktadt min ringhet, har jag
alltid sträfvat efter umgänge med folk bättre än jag, men
mina bemödanden ha stött på oförmodade hinder. Första
gången jag är i Aurora-orden blir jag så godt som körd på
dörren och det för mamsells skull. En annan gång är jag
på bal hos general R***, men måste fly både från dansen
och supén, och äfven det för mamsells skull. Slutligen
faller det herrskapet in att köpa ett hus vid Gamla
Kungs-hoimsbrogatan, och händelsen gör, att min mor sedan sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
