Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assessor Carlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men åter till Dillmanska familjen! Det första kärlekens
ord Evelina hörde kom från Axel Wendels läppar. En
fosforsticka är icke så lätt antänd som en oerfaren Hickas
bröst. Hela hennes barndom är ett kärlekens rotskott, och
innan stjelken ännu hunnit stadga sig, tittar knoppen fram
så späd och värnlös. Den förste, som ser och vill ha den,
bryter den utan ringaste svårighet, ty tornet, rosens
skyddsvakt, är ännu ej nog samladt och starkt till försvar för sin
unga oskyldiga drottning. Sedan beror naturligtvis allt på
honom som brutit henne. Hon kan möjligen, att vi så må
uttrycka oss, inokuleras på en annan ädel och likstämmig
växt, frodas och immerfort skjuta nya skott, lika vackra som
hon sjelf; men hon kan också helt vårdslöst bli satt i ett
vattenglas, för att lefva ett kort men fruset lif och dö innan
hon hunnit utveckla sina blad eller efterlemna några frön
som bevis på en lycklig tillvaro i verlden.
En oerfaren flickas hela fantasi grupperar sig kring den
förföriska myten om Kupido med kogret och pilarne, dem
han blindt strör ut öfver jordens bygder; hela sin
bestämmelse tror hon vara att springa efter de der uddiga strålarna,
att rikta dem mot andra, träffa andra, men framförallt bli
träffad sjelf. Någon annan utrustning känner hon ej, och
huru skulle hon också kunna tänka sig den bevingade guden
i t. ex. doktorshatt, eller med lön af kongl. maj:t och
kronan, eller i kryddbod med egen disk oeh egen borste till
skylt? — Men så tänka föräldrarna desto mera i hennes
ställe, än med och än utan skäl, och följden blir, att en
friare, som endast kan sköta pilbågen, blir förvisad ur huset.
Men att förvisa en gynnad älskare är ofta detsamma som
att visa en älskarinna på dörren, helst när denna, liksom
Evelina, är af ett svärmiskt och i hög grad exalteradt
temperament. Det var fullkomligt med hennes sinne
öfverens-stämmande att följa sin älskling i döden, liksom det var
fullkomligt likt Axel Wendels hemska karakter att vilja draga
henne med sig i förderfvet, kanske blott för att hämnas på
föräldrarna.
Andtligen kom äfven min person på tapeten. Att
åsynen af mig, som icke heller spelat en så obetydlig rol i
det der uppträdet vid Lidingöbro, alltid skulle göra ett
hemskt intryck på den unga flickan, behöfver ej förklaras,
liksom att föräldrarna icke gerna kunde på te och supé
bjuda en gäst, som ständigt hotade att skrämma slag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
