Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assessor Carlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecknare till trots, att det var Gustaf den andre Adolf. Mina
kamrater bleknade, mina lärare rodnade, mina åhörare
skrattade. Men assessor Carlander tog krvckan och äfven bladet
från munnen och sade:
»Intet premium vore stort nog för den der abcdarien,
om hans uppgift vore sann, eller om den andre Gustaf, i
stället för den tolfte Carl, då haft Sveriges affärer om hand.;
Detta oväntade yttrande halp mig verkligen, ty allas
uppmärksamhet vändes från mig till assessor Carlander,
hvilken snart kom i liflig disput med skalden och dåvarande
statssekreteraren, sedermera biskopen i Kalmar, Kullberg,
hvilken jemväl bevistade examen och troligen tog kung
Carls parti. Från den stunden tänkte jag med tacksamhet
på Carlander och Gustaf den andre Adolf, men var
beständigt afvogt sinnad emot Kullberg och den tolfte Carl.
»Nå, hur är det 1111 igen?» frågade vid sitt inträde i
Dillmans sal assessorn med sin vanliga barska stämma.
»Bättre, goda herr assessor!» svarade fru Dillman,
skyndande emot honom; »mycket bättre, Gud vare lof!»
»Bättre?» upprepade Carlander ännu buttrare; »lrvarför
skickar man då efter mig? Vet man då inte att nästan
hela min praktik består uti att se lik titta! . . . Adjö!»
Fru Dillman skyndade att för den gamle läkaren
omtala hvad som händt, jeinte den del jag haft i kuren, och
till hvilket allt han lyssnade med fullkomligt orörliga
anletsdrag.
»Men hvad skall Evelina nu ta in?» frågade hon
derefter och sedan hon hviskat åt betjenten, att han skulle be
mamsell komma ut.
»Hvad hon ska ta in?» upprepade Carlander. »Jo
sängen eller soffan, i fall hon vill sofva, och frisk luft när
hon stiger upp. Gör henne inte till en porslinsdocka på
ett spegelbord, låt henne röra på sig, dra mangeln till
exempel, men framför allt låt mig genast gå!»
»Jag kan nog föreställa mig, att herr assessorn har
mycket att göra,» fortfor frun, som väntade på Evelina och
derför ogerna ville släppa läkaren; »det skall vara grufligt
så sjukligt uti staden, frossör och febrar både bland bättre
och sämre . . . Det är obegripligt, att samma sjukdomar och
eländen skola drabba alla klasser.»
»Ingenting är begripligare, min fru, »genmälde assessorn;
»somliga ha för mycket att äta, andra för litet eller intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
