Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min svåraste natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej!» kan jag svara, och detta just till följd af alla
de der förträffligheterna.
Första gången jag stod utanför en juvelerares
bodfönster, seende guldet blänka och juvelerna gnistra emot mig,
önskade jag mig nog t. ex. en ametistring för min mors
finger, efter hon så mycket tyckte om detta slags ädelsten,
och en juvelnål för mitt eget krås; men andra, gången
kändes min önskan mindre liflig och den tredje var frestelsen
alldeles förbi. Den som ej har råd att få något tröstar sig
snart, liksom räfven i fabeln, och vanan att se förringar
slutligen det seddas värde. Den deremot som har råd att
få något eller mycket, den vill ha allt; men allt fås af ingen,
och kanske just deruti ligger rikedomens förtviflan.
Sak samma ungefär med min känsla för Evelina.
Der-för kunde jag med lugn betrakta hennes bildsköna
anletsdrag och utan förvirring möta elden frän hennes stora svarta
ögon. Föröfrigt var det mig något motbjudande att älska
en flicka, som varit en annans fästmö eller älskarinna.
Detta låter kanske för anspråksfullt, ty hvad som helst bör
naturligtvis gå i en hyrkuskbokhållare. Men jag är af
naturen något kräsmaga och rår icke för det. Jag dricker
hellre ur ett ovidrördt glas, 0111 än aldrig så simpelt, än ur
den dyrbaraste guldpokal, om dess brädd bär märken efter
en annans läppar.
Ungefär ett år hade på detta sätt förflutit, då jag en
dag hemma hos min mor fann mamsell Evelina ovanligt
blek och nedslagen. Min mor lemnade oss allena, såsom
hon vanligen brukade göra, ty mödrar äro alltid så
välmenande. Evelinas bedröfvade sinnesstämning bekymrade
mig mycket, ty jag höll af henne som en öm bror.
»Men hur är det då fatt i dag?» frågade jag och tryckte
rnildt den lilla hand hon räckte mig.
»Det är bra ledsamt, att herr Höglund skall ha ett
sådant yrke,» svarade hon.
»Hvad för slag? Kan det vara för mitt yrkes skull
som mamsell Evelina är så sorgsen i dag? Men hvad har
man då mot mitt yrke att anmärka?»
»Det vill säga,» förklarade hon, »att. . . men nog är
det stor skada, att en person, så god och hederlig som herr
Höglund, icke valt...»
»Icke valt sig en bättre bana,» hjelpte jag henne på
trafven; »men säg mig dä, hvilken är bättre?... Ar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
