Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronofogdens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarefter jag aflägsnade mig, fullt förvissad om att det långt
ifrån stod rätt till med den stackars mamsellens hjerna.
Efter fem minuters förlopp fick jag ett nytt bud,
återvände och anvisades plats vid Kaffebordet, hvarefter kaffet
ganska ordentligt intogs.
»Det var längese’n min salig far kom till mig någon
eftermiddag,» upplyste min värdinna, »och tor första gången
är det som han sökt mig i främmandes närvaro.»
»Det skulle göra mig ondt om jag på något sätt
generat,» bedyrade jag.
»Visst inte,» försäkrade hon; »min salig far känner er
och vet att ni, oaktadt er ungdom, är lika ordentlig som
arbetsam.»
Jag bugade mig för en komplimang så der direkt från
himmelen.
»Min stackars far var mycket bekymrad i dag,»
till-kännagaf kronofogdens dotter; »och hvem kan undra på
det? . . . Sjelf, medan han lefde på jorden, den mest nitiske
och ordentlige tjensteman, kan han ej annat än lida af de
oordningar han i en annan verld ständigt måste bevittna
och dem han, trots allt sitt tjenstenit, hvarken kan
förekomma eller bestraffa.»
»Men hur skall jag förstå det?» anmärkte jag; »er far
måtte väl nu vara fredad för uppbördsstämmor, lagsökningars
utfärdande, exekutiv-auktio 11 er med mera sådant.»
»Nej, gunås!» försäkrade dottern; »det är tio gånger
värre deroppe än härnere. Visst är det ett evigt vinglande
på jorden, men hvad är det väl mot tillståndet i andra
verlden?... Ingen dag går förbi utan att planeterna låna
både ljus och värme af solen, utan att de någonsin tänka
på att godvilligt återbetala hvad de -lånat. . . Och de der
kometerna sedan, de äro ena riktiga stortjufvar. . . Kan herr
Höglund föreställa sig, att de komma med säckar, som äro
flere millioner mil långa och breda, och de stoppa dem fiffla
med det bästa den stackars solen eger, hvarefter de sätta
af, släpande säcken efter sig som en svans och utan att
fråga efter om de tända eld på hela verlden ? . . . Allt det
der kan omöjligen min salig far se utan att på det
strängaste beifra. Också är han dagligen på jagt efter dem;
men om det äfven lyckas honom att i skymningen rycka
från dem hvad de tagit, så passa de på medan han sofver,
låna eller röfva åt sig ånyo . . . och sjelfva månarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
