- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
118

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle öfversten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och rikta dess mynning mot min rygg. Jag vände mig
icke 0111, utan fortfor med min marsch, ty hvad betydde
för mig ett lif, bedraget på allt som var mig kärt och
heligt på jorden! Pistolen aflossas. Men kulan, snuddande
förbi min ena kind, krossar blott min bild i spegeln. Krossad!
var mitt hjerta redan förut, och mig skulle den träffande
kulan ha läkt, och derför afundades jag spegelbilden dess
öde. »Fritz!» sade jag, bibehållande min ställning; »nästa
gång du skjuter på din far, så darrar du säkert icke pä
handen, ty alla barn i början; men tag då till mål hans
bröst, i stället för hans rygg, som han ännu aldrig vändt
hvarken åt fiender eller vänner!» . . . Brottslingen släppte
pistolen och smög derefter ut ur rummet. Nu reste jag
mig och upptog pistolen, som varit min trogne följeslagare
i alla mina krig och hvilken jag en gång riktat på en
kossack, men, märkande att han var vapenlös, stuckit oaflossad
i hylstret tillbaka. Jag lade pistolen på klaveret framför
111ig och brast derefter ut i den bittraste gråt. I spegeln
såg jag ånyo min bild, men jag tyckte att bildens tårar voro
röda. Ljusen brunno ned i stakarne och det blef mörkt.
Men ännu såg jag i spegeln bilden med de blodiga tårarna!»

Öfversten tystnade ånyo, sammansjunken och blek.
Äfven jag kände mig blekna och sjunka tillsammans. Alltid
.finnes det något nattstycke ur lifvet, som man för första
gången hör.

»Millioner raketer!» svor öfversten till, i det han steg
upp, återtagande sin raka gestalt; »de äro ju döda begge
två, och jag öfverlefver ju dem blott för att förlåta och
glömma.»

Derefter närmade han sig dörren, men kommen dit,
vände han sig om och sade:

»I morgon skall ni fä en bättre pistol, och jag får
rapporten för tvenne dagar.

Och han aflägsnade sig.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free