Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndagsmorgon i Carl XIII:s torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen i fråga, men sä var det också ordensbiskopen Olof
Wallin *.
Hvar han kom blottades alla hufvuden, ehuru man
derför icke kunde taga för gifvet, att samma uppmärksamhet
skulle egnats honom, om han endast varit ett stort snille,
men icke haft en ordensbiskops höga rang. För den
profana hopen, den adlade så väl som den icke adlade, är snillet
ofta ungefär detsamma som galenskap. Svaga ögon bli
starrblinda, när de blicka mot solen; men sätt för ögonen
ett färgadt glas, en titel eller en ordensdekoration, och då
se de, då veta de hvad de tro skola.
»Hvem är det biskop Wallin så djupt bugar sig för?
hörde jag en herre fråga.
»Det är öfverhofstallmästaren grefve W**,» upplyste
den tillfrågade.
»Såå,» yttrade den som frågat; »jag erinrar mig Walter
Scotts anmärkning, när han i en af sina romaner låter
Shakespeare buga sig för grefven af Leicester: »Det är
odödligheten, som bugar sig för dödligheten,» säger han, och jag
tillägger: »Hvad f-n har gudars parnass med kungars stall
att göra!»
’ Den gamla förfallna Arsenalsbyggnaden ** begagnades
till brunnssalong, der vattenapparaterna funnos och dit
brunnsgästerna gingo, för att tömma sina af läkaren bestämda glas.
Äfven jag begaf mig ditin och drack ett glas selter, som
säkerligen smakat mig mindre bra, om det ej kostat sex
skilling. Jag grinade likväl, ty kolsyran stack mig i näsan.
Men jag såg andra dricka och grina ännu värre;
förmodligen voro deras vattensoppor svårare än min. Jag såg
Wallin skaka på hufvudet, under det han tömde sitt glas.
»Detta är annat än Aganippens rena våg, »■ yttrade till
skalden en man, i hvars sällskap han var, »annat än
Ca-stalias klara källa.»
»Allt är hvad man tror det vara,» svarade Wallin; »det
bittra, liksom det onda, kan, destilleradt af inbillningen eller
tron, blifva till sin verkan ljuft och godt, och så tvärtom . . .
De finnas ju till och med som påstå, att rikedomen är ett
* Dog såsom erkebiskop år 1839 i Upsala, »en skald som fa,
en talare som ingen», såsom Tegnér sa träffande sjunger om honom.
*• Denna byggnad, som vid den tiden intog torgets norra sida,
finnes numera icke.
Bilder ur verkligheten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
