- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
142

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Trefaldighetsnatt vid Uggleviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag tilltalade henne flere gånger, men förgäfves.
Oförmodadt hörde jag icke långt ifrån oss följande:

»Dig jag helsar, o sol! Fast drucken af dagg, liksom jorden,
brinner jag likväl af törst. Himmel, hvar får jag en bäsk?


Det var Jacobi filius, som, resande sig ur en buske,
der han säkerligen sofvit någon stund af natten, nalkades
oss, gnuggande sig i ögonen. Han betraktade den gråtande
flickan med en allvarlig, medlidsam blick, under det han
tröstande qvad:

»Bättre han rycks ur din famn af tusende blodiga dödar,
än att han slits från ditt bröst utaf en gynnad rival.»


Jag tvckte att en strimma af ljus vid dessa ord flög
öfver flickans ansigte. Fann hon kanske ett halmstrå att
nappa tag uti? Det är så mycket annat än sorgen och
saknaden, som väckas hos menniskan, när någon annan än
döden tagit från henne hvad hon mest älskat på jorden.
Det är egenkärleken som såras, afunden som flammar upp.
Men dessa lifvets tistlar växa icke vid grafven.

»Min mor, min mor!» hörde jag flickan i detsamma
utropa och såg henne derefter skynda från källan några
personer till mötes, och bland dem hennes mor, hvilka
säkerligen länge sökt henne.

Hon flyr till sin mor!
Då är faran ej stor.
Hon flyr till det bästa,
och det gör icke de flesta.»


Så sjöng poeten, hvarefter han nalkades mig med en
djup bugning och en annan sång:

»Rik denna Djurgård är på vägar och lundar och värdshus;
vägen var alltid min säng, lunden dess omhänge är.
Men ingen krog der finns, hvars skylt bjuder skalden välkommen;
kritan, fast hviter som snö, märkt mig med svartaste drag.
Himlen förlåter min skuld; men krögarn förlåter den aldrig.
Derför, min herre, jag ber: låna mig dalerna två!»


Jag gaf honom två riksdaler, dem han kysste och sedan
helt förtjust stoppade i sin ficka, hvarefter han slutade som följer:

»Punktligt betalar jag dem, ej trotsande bysättningslagen.
Hälften ni får vid min död och hälften på yttersta dagen.»


Derpå aflägsnade han sig med snabba steg, och jag gick
hem till mig. På detta sätt hade jag genomströfvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free