Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mångelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menar ni den der unge kammarskrifvaren i tullverketr“
frågade jag, som nu erinrade mig, att jag ofta sett denne
handla bär och frukt hos madam Holm, i synnerhet vid
sådana tillfällen, då hennes Emma varit närvarande.
»Jaså, han är i tullen,» svarade madamen, »och ändå
lurendrejar han in bekymmer, sorg och dftd i en stackars
mors bröst, som i tjugu års tid knogat för sitt enda barns
lycka, slitit som en hund både i storm och snö och
ordentligen på dagen betalt sina kontributioner. . . men jag ska
ta mej ...»
Några kunder kommo i detsamma och afbröto
fortsättningen, hvars slut dagen derefter blef mig bekant och som
i korthet var följande:
Kammarskrifvaren T* satt förmiddagen derpå vid sitt
skrifbord, då dörren öppnades och sedan inifrån tillriglades
af madam Holm, hvilken derefter närmade sig skrifbordet.
»Madam Holm!» ropade T*, något förlägen; »mycket
välkommen! . . . Den som nu bara hade en kopp kaffe att
bjuda på.»
»Det är inte kaffedags nu, er spelevink!» svarade madam
Holm; »och för resten behöfver ni inte åbäka er med att
vara artig, för nog hade ni hellre sett att det varit dottern,
det fåret, och inte modern, den varginnan, som stigit in . . .
Men hör nu på, herre! Ni måste skrifva af det här
papperet och sedan sätta ert namn derunder och det utan
vidare krus och krumbugter... det bör gå mycket lättare det
än att bedraga en ung oerfaren flicka.»
Papperet, som hon dervid lade på bordet och hvars
ordalydelse jag icke fullt ut kommer ihåg, innehöll
förbindelse för T* att taga madam Holms dotter till äkta,
äfven-som ett medgifvande till lysnings uttagande o. s. v.
Kammarskrifvaren blef naturligtvis mycket förbluffad.
Mångelskans allt bistrare utseende beröfvade honom all
förmåga att skämta, i fall han haft lust dertill. Han började
derför ursäkta sig så allvarligt och godt han kunde och
slutade med att förklara, det han med sina små inkomster
omöjligen ännu kunde tänka på giftermål.
»Det blir min försorg,» försäkrade madamen lugnt;
»skrif ni bara!»
»Men jag kan ju inte lefva af bara grönsaker heller!»
utbrast slutligen den unge mannen med komisk förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
