Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mångelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket större nöt än ni har lefvat deraf,» bedyrade
mångelskan; »men,» tilläde hon med en stämma allt mer
olycksbådande, »det der skrället till pendyl, som sitter på
väggen der, felar blott fem minuter i tolf, och om ni inte
före tolfslaget har skrifvit hvad jag befallt er skrifva, så
knäcker jag pannan på er med samma lätthet som en bonde
knäcker ett valnötsskal!»
Dervid drog hon upp ur hvardera kjortelsäcken en
pistol och riktade begge mot kammarskrifvarens hufvud.
Icke blott gracerna, utan äfven furierna hafva qvinnogestalter,
och Emmas moder, med de sammanbitna tänderna, det
blåskiftande ansigtet och ögonen flammande af den vildaste
beslutsamhet, gaf detta ögonblick ingen af de tre senare
systrarna efter.
»Nog vet jag hvad som efteråt blir mitt öde,» yttrade
hon derunder; »men ingen mor ska bryta stafven öfver mitt
hufvud och Gud icke tillstänga sin himmel för det!»
Hvad som i denna stund föregick inom
kammarskrif-varen är svårt att veta. Var det fruktan för att mångelskan
på stället skulle verkställa sitt hot? Var det kanske
aktningen för en mor, som skydde ingenting för upprättandet
af sitt barns heder? Eller måhända en ännu ömmare känsla
för den unga flickan, hvars kärlek han vunnit för att
missbruka? Eller kanske allt detta förenadt? Nog af, han skref
och lemnade det skrifna uti madam Holms händer.
»Så tag det då!» ropade han nästan tillintetgjord, »och
lär mig sedan konsten att lefva gift med trehundra
riksdalers årlig inkomst!»
»Jag har sagt att det blir min försorg,» svarade
mångelskan, under det hon noga genomögnade papperet, »och
jag ska ändå inte taga med i räkningen de der grönsakerna
som ni nyss slog mig i halsen med . . . Kom nu till oss
på eftermiddagen, denna gång fast jag är hemma, och tro
inte att’ ni gör oss en så förfasligt stor ära, för när jag lät
min dotter lära sig laga mat i ryska ministerns kök, sy
hattar hos Folckers och brodera i guld hos fru Nybom och
tala franskan, ja franskan, herre, då tänkte jag mig också
en måg tre strån hvassare än en kammarskrifvare i tulln,
och dermed basta!»
Efter dessa ord aflägsnade hon sig. Kammarskrifvaren
satte sig derefter tankfull och dyster framför sitt fönster och
säg med suck på suck, huru hans blifvande svärmoder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
