Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en liten barkbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men den der lilla barkbåten?» frågade jag efter nägon
stunds tystnad, och troligtvis frågar äfven läsaren eller
läsarinnan detsamma.
Tålamod! Jag fick äfven veta den historien.
Fattigstu-•gumman hade, innan hon blef kokerska, varit barnpiga hos
en borgarfamilj, som bebodde ett hus vid stranden af Clara
sjö. I tio års tid vårdade hon exemplariskt de barn man
lemnat i hennes vård. Nästan för hvarje år hade hon fått
ett nytt att se om, och likväl räckte hon till för dem alla.
Ett af dem, en treårig gosse, var hennes synnerliga favorit,
kanske mest derför att modern minst tyckte om detta barn,
som hade rödt hår, något som icke var i hennes smak.
De andra deremot hade alla svart hår, och följaktligen var
den rödhårige det enda rötägget i kullen.
Den lille rödhårige tyckte mycket om att leka vid
sjöstranden och hade särdeles nöje af den lilla barkbåt, som
hans beskedliga dadda täljt åt honom. Den lille
skeppsredaren ville ofta stiga ombord på sitt fartyg, men dadda,
som hade ett vaksamt öga, hindrade honom alltid derifrån
och gaf honom i stället en lång tråd, för att dermed föra
sin båt hvart han ville, i det hon sökte öfvertyga honom,
att det fordrades vida större konst att föra ett fartyg än
att segla derpå, ja, till och med större än att vara egare
eller redare till ett sådant.
Men en varm sommardag hände sig, att den stackars
dadda, som tvenne nätter å rad hade vakat vid tvättbunken,
somnade in vid stranden. När hon vaknade, fann hon
visserligen den lilla båten ännu flytande på vågen; men hennes
favorit, den lille skeppsredaren, syntes icke mera till.
Troligen hade han, begagnande sig af tillfället, sökt stiga
ombord på sitt lilla barkskepp, men ögonblickligen, och utan
att behöfva det, kommit in i den hamn, alla seglare förr
eller senare hinna. Föräldrarnes sorg och förtviflan kunde
icke jemföras med den arma barnpigans. Denna kördes
emellertid på porten och fick knappast tid att medtaga sitt
knyte med kläder, bland hvilka hon omsorgsfullt instuckit
den lilla barkbåten, som hon sedan öfver femtio å’r förvarat.
»Men hvad tröst kan väl denna olyckliga barkbit
bibringa er?» frågade jag henne, sedan hon slutat sin berättelse.
’ »Så ofta mina svaga krafter det tillåta,» svarade hon,
»gar jag med min lilla gosses båt till stranden, der han
drunknade, och sätter den i sjön. Då tycker jag mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
