Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
or’olfvet! . . . Men, för attan millioner, hvad hade du nere i
källaren att göra?»
»Jag tog mig bara en smörgås,» förklarade Nils.
»Kanske med silfver till bröd och guld till smör,»
yttrade Bo Jonson, hvarefter han tillriglade dörren och
närmade sig den liggande Nils, fixerande denne skarpt, liksom
hyste han någon misstanke om q välls var dags rätta
beskaffenhet.
Från det ställe der jag stod kunde jag icke se Nils’
ansigté; men han måtte ha bestått profvet, eftersom Bo
Jonson helt lugnt gick till fönstret och tog ljusstaken från
bordet.
Under detta korta samtal mellan de två hade jag nog
tillfälle till betraktelser, som voro ingenting mindre än
angenäma. Jag befann mig så godt som instängd i en
röfvar-kula, och om jag också icke hade något att frukta af Nils
Ersson, som under hela den tid han varit vid
hyrkuskverket visat mig mycken tillgifvenhet, så förutsåg jag likväl,
och icke utan oro, en strid på lif och död med Bo Jonson
Grip, hvilken för sin egen säkerhets skull icke gerna kunde
släppa helskinnad från sig en person, som så oförhappandes
blifvit invigd i hans hemlighet; ty den der källaren var
säkerligen ett. förvaringsställe för diverse tjufgods, att sluta
af tjufvens yttrande om Nils’ smörgås.
Hvarken svag eller förklemad till kroppen och
beväpnad som jag var med en dugtig påk, fruktade jag visst icke
striden med en enda person; men om bofven hade eldvapen
på sig, hvilket visst icke var otroligt, vore jag bestämdt
förlorad. Jag vet icke hvad jag i denna stund velat gifva,
om jag haft min goda jagtbössa med mig.
Det svaga ljusskenet i rummet och den djupa skugga,
hvaruti jag stod, dolde mig visserligen ännu; men vid första
steg Bo Jonson toge förbi kakelugnen borde han lätt kunna
upptäcka mig, och då vore det kritiska ögonblicket inne.
Frågan var således, huruvida jag borde alvakta detta
ögonblick, eller genast rusa fram, för att med ett väl riktadt
slag fälla brottslingen till golfvet, innan denne, hemtande
sig från öfverraskningen, hunnit sätta sig till motvärn. Men
i detta senare fall, eller om jag blefve den anfallande och
mitt slag på något sätt förfelade, kunde det hända, att Nils
toge sin stallbroders parti, dä jag följaktligen finge tvenne
i stället lör en att göra med. Deremot trodde jag mig fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
