Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iörvissad om, : att derest jag blefve den törst anfallne, Nils
helt och hållet skulle blifva passiv.
Medan jag obeslutsam öfvervägde allt detta, såg jag
Bo Jonson med ljuset i hand ånyo närma sig Nils Ersson,
som fortfarande låg qvar på madrassen.
»Opp med dig, din dromedarie!» befallde den förre.
Med sin vanliga maskinartade lydnad reste sig Nils.
»Bort med madrassen och upp med luckan!»
kommenderade ån vo Bo Jonson.
Nils kastade madrassen åt sidan och drog källarluckan
från öppningen.
»Men det var sannt,»• återtog tjufven, »har ingen sökt
mig här i afton?»
»Jo, det har det,» svarade Nils, »och det var tvä
pojk-vasingar, som jag körde på dörren, för de ropade att klockan
var nio, last jag med egna öron hörde att hon ringde sju.»
Bo Jonson gaf till ett gapskratt.
»Du är en ljusalf!» yttrade han derunder; »du är så
dum, att det dummaste får skulle blygas för att kalla dig
för sin bror. . . Sade jag dig inte att om någon, medan jag
var borta, kom hit och uppgaf en viss timme, så skulle du
tala om det för mig, emedan det betydde att polisens
spårhundar voro oss på hälarna och att vi innan den timmen
måste ha allt bortfördt, som är gömdt här . . . Lyckligtvis
råkade jag pojkarna på gatan . . . Nå, stå inte och gapa
längre, utan tag hit säcken, som ligger bakom kakelugnen
der, och kom sedan efter ned . . . Allt skall du kånka af
med innan nio och dit jag visar dig, din tomskalle!. . .
Om åsnan inte hade bättre rygg än hufvud, så skulle inte
fan sjelf hålla ut med henne.»
Nu såg jag Bo Jonson träda ner sina begge ben genom
källaröppningen, men såg också i detsamma Nils Ersson
styra kurs rakt på mitt hörn, ty säcken han sökte låg just
under mina fötter. Snart var lian mig på lifvet, upptäckte
mig och uppgaf dervid ett oartikuleradt läte.
»Hvad bölar du för?» frågade Bo Jonson, stående som
jag tyckte med fotterna på källargolfvet och blott med
hufvud och armar ofvan golfvet.
»Håll mun, Nils!» hviskade jag denne i örat; »jag är
här från din mor.»
Nils betraktade mig med stirrande ögon och gapande
mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
