Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, har du bly i hälarna?» frågade Bo Jonson; »finns
inte säcken?»
»Jo,» svarade Nils.
»Na, hvarför tar du inte hit den då?» fortfor tjutven.
»Jag får inte,» gaf Nils till svar och gapade ånyo på
mig, som med förnyade tecken bjöd honom att tiga.
»Får du inte?» upprepade tjufven; »hvad pratar du nu
igen för galenskaper!»
»Bokhållarn står på den,» svarade Nils.
Troende mig förrådd, ernade jag genast rusa fram till
anfall.
»Har karlen delirium!» mumlade Bo Jonson; »langa
du genast hit säcken,» tilläde han högre, »eller täljer
jag-din trähjerna till stickor, när jag kommer opp!»
I detsamma blef det kolmörkt i rummet i följd deral
att Bo Jonson kröp längre in i källaren, tagande ljuset med
sig. Ögonblickligen skyndade jag på tåspetsarna fram från
mitt gömställe, drog källarluckan öfver öppningen och
kastade mig derefter sjelf framstupa öfver luckan, tryckande
knäskålarna mot den. Allt detta, såväl ordvexlingen som
handlingen, gick vida hastigare än beskrifningen dcrom.
Allt var några sekunders verk.
»Hvad fan, skjuter du för luckan!» ljöd det doft från
djupet af källaren.
»Inte var det jag,» skrek Nils, som följt mig och stod
helt nära.
»Hvem, om inte du, din erkegalning!» ropades nerifrån.
»Det var bokhållarn!» svarade Nils med full hals.
»Du yrar!» fortfor Bo Jonson; »se så, krångla inte nu,
utan bort med luckan!»
»Jag kan inte!» hojtade Nils; »herr Höglund ligger pä
den ... jag ska säga se’n hur det gick till.»
»Du är fångad i din egen kula, din erkeskurk!» tilläde
jag med så hög röst jag förmådde, ehuru jag, oaktadt
stundens allvarlighet, kände en oemotståndlig lust att skratta
åt Nils’ kostliga repliker.
En gräslig svordom trängde ur djupet, hvarpå följde
en kraftfull, men fåfäng stöt nerifrån mot luckan.
»Finns det något man kan stänga luckan med?» frågade
jag Nils.
»Nej,» svarade Nils; »men jag brukar släpa madrassen
öfver och lägga mig på den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
