Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbannelserna och ansträngningarna lör att få upp
luckan förnyades oupphörligen, men lika fruktlöst.
»Nils, din mor ligger sjuk och döende hos mig,»
sade jag.
»Ar mor i stan och är hon sjuk?» mumlade Nils;
»stackars mor!»
»Vill du att hon skall dö med kännedom af att du
har sällat dig till denne bol, som bringar dig i förderfvet,»
fortfor jag, »och som slutligen skall draga dig med sig till
galgen?... Vill du gå förlorad för tid och evighet? Vill
du ta lifvet af din mor?»
»Nej, inte vill jag just det,» förklarade Nils.
»Nå, spring då ut på gatan och samla så mycket folk
du får tag uti och skynda hit med dem, och jag lofvar dig
förlåtelse för allt och din mors välsignelse till på köpet. . .
Spring, spring för brinnande lifvet!»
Nils Ersson hastade på dörren, drog lrån rigeln och
försvann. Längre än en qvart dröjde ej hans återkomst;
men nog hade denna qvart för mig hela timmars längd.
Den instängde förbrytaren upphörde ej en enda stund med
sitt underjordiska arbete, och en gång fick han till och med
luckan så högt öfver golfvet, att han kunde sticka ut ena
armen; men denna arm tilltygade jag så med min käpp,
att han vrålande af smärta drog den ner igen. Jag hörde
honom karfva med knif i luckan, hörde hans flåsande
ande-drägt och var hela tiden ängslig för att han, försedd med
eldvapen, kunde skicka en kula genom luckan och såra mig.
Mörkret omkring mig och det störtande regnet, hvarunder
hela kojan skälfde, bidrogo icke heller litet till ökande af
stundens hemskhet.
Andtligen anlände Nils Ersson, åtföljd af flere karlar
och bland dem en polisbetjent. Bo Jonson, hotad med att
lefvande begrafvas i sin källare, kröp slutligen upp,
hvarefter han fängslades och affördes till vederbörlig ort, jemte
en betydlig mängd tjufgods, som man drog fram ur samma
källare. Lydig som en pudel, följde Nils Ersson mig hem.
Han slapp äfven den gången för godt pris, dels på grund
af sin nästan idiotiska enfald, dels ock för det han icke
personligen sjelf begått något brott. Hvarför Bo Jonson
ville taga en så enfaldig varelse som Nils till
medintres-sent, är svårt att rätt förklara, så framt icke hans mening
var att begagna honom till ett slags bulvan, den han, för
Milder ur verkligheten. I. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
