Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du, som varit hennes lärare, har då skäl att vara stolt
öfver ditt verk,» sade jag.
»Mitt verk?» upprepade han; »vågar väl
trädgårdsmästaren, som vårdar den ädla plantan, kalla henne för sitt
veikr . . . Det är Guds verk, som blott utvecklar sig under
vårdarens hand och tiofaldt belönar hans möda.»
Yi följdes åt till Clara kyrka, kring hvars röda murar
våren andades sitt första doft. Vi stego in i kyrkan, höjde
oss på tåspetsarna öfver den sammanpackade folkmassan och
återfunno våren nära altarringen, men hörde icke detta
konvulsiviska tjut, som mången gång stört den renaste af
jordens högtider i sådana kyrkor, der ordets lärare mer lägger
makt uppå att uppröra, i stället för att röra, att skaka, i
stället för att leda och förmana. Det har vid dylika
till-fällen ofta förefallit mig, som om jag haft framför mig en
hjord af snöhvita lamm, smyckade af blommor, men skäl
1-vande under offerknifven.
Men det var den milde Franzén som nu talade till
barnen. Han skildrade visserligen barndomens oskuld och
Irid, som de unga i verlden nu inträdande skulle för alltid
lem na bakom sig; men, i stället för att, som vissa
effektsökande prester, öppna vid barndomens gräns ett helvete,
färdigt att genast uppsluka allt som icke genast blindt tror,
lät han de unga förstå, att hoppet och kärleken äfven räcka
till för den återstående lefnadsbanan, om också tron någon
gång skulle svigta; att menniskoförnuftet är en stråle af
himmelens ljus och icke, såsom läsarepresten påstår, ett
djefvulens bländverk, och att detta förnuft eller denna
himmelens l^ga, underhållen af de milda dygder evangelium
predikar för vår jord, ovilkorligen leder till sitt ursprung
tillbaka. Med ett ord, det var den eviga kärlekens och
försoningens svanhvita englar han gaf de unga till vägvisare
på litvets stig, och icke hämdens och fördömelsens
bock-fotade demoner.
Gudstjensten var slutad, och orgeln spelade sitt
ut-gangsstycke. Utanför norra kyrkodörren stodo anförvandter
och vänner till de unga, för att med öppna armar mottaga
dem. Svan närmade sig en äldre herre med flere ordnar
och en dito dam i dyrbar toilett. Det var fröken Mimis
föräldrar, och de tycktes med särdeles välbehag besvara min
väns vördnadsfulla helsning. Nu visade sig de unga och
sjonko i de sinas famn. De som icke hade någon famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
