Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera för andras än for egén gom. Jag parlamenterar gerna
med nyare tiders idéer; men den parlamentär, som jag må
kunna respektera, får icke komma med en bordservis till
parlamentärflägga.»
Följden af detta samtal blef, att docenten genast fick
af grefven en skrifvelse, deri magistern i artiga ordalag
ombads att tills vidare inställa sina uppvaktningar, men
tillförsäkrades i öfrigt om grefvens fortfarande ynnest och
bevågenhet samt förord, för händelse af befordran i annan
väg o. s. v.
Sedermera följde dessa vanliga trakasserier inom
familjerna och som oftast sluta med att göra den bästa dotter
till den olyckligaste hustru. Qyinnan lider alltid i dubbelt
mått, ty hon lider icke blott för sig sjelf, utan äfven för
den hon älskar. Fröken Mimi log icke mera; men stark
af naturen, fick hon hvarken lungsot eller tvinsjuka. Hon
tycktes ha tagit sitt parti, och lysning till äktenskap uttogs
mellan henne och den som hade tredje förslagsrummet, eller
grefven och kammarherren C., således den som minst kunde
komma i fråga till magistergraden. Denne, vid några och
trettio års ålder, var på det hela taget en oförarglig man,
men som redan nästan njutit sig mätt på lifvet. Det enda
som återstod honom var ett i ekonomiskt hänseende
fördelaktigt giftermål. Ofta vill man lefva som mest komfortabelt,
när man som mest lefvat ut. Snart kom i sin behöriga
ordning bröllopsdagen.
En timme före vigseln fick grefve C. af konungen en
väntad hofmarskalkstitel i bröllopsgåfva, men i sjelfva
brudstolen af bruden . det oväntade svaret: »Nej!» på den vanliga
frågan: »Om du vill hafva etc.». Presten gjorde en grimas,
men fortsatte icke desto mindre ceremonien med det
vanliga:. »Hvad Gud hafver förenat skall menniskan derför icke
åtskilja.»
Men hvad blott menniskor förenat, det rör icke Gud,
tänkte bruden, och när efter festens slut brudgummen trädde
inom Hvmens tempel, fann han allt derstädes på sin rätta
plats, allt, så när som på Hymens prestinna, hvilken af ett
litet kabinett i den stora nya våningen gjort sig en ny
jungfrubur, i stället för den hon lemnat i föräldrahuset.
Dagar och veckor följde derpå, och allt i de nygiftas hem
gick sin regelmessiga gång, äfven rigeln innanför dörren
till det lilla kabinettet. Den nve hofmarskalken blef slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
