Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann lör tillfället ingen annan dertill hugad än Kalle Utter,
som förmodligen ansåg det beqvämare att undervisa andra
än sig sjelf. Dertill kom, att han hört den friherrliga
egendomen berömmas för dess goda fiske och ypperliga
jagt-mark, egenskaper, som han fullkomligt förstod att uppskatta.
Nog af, han åtog sig vikariatet och anlände sent en
sommarafton till det friherrliga godset, beläget i en vacker trakt af
Östergötland.
Skraltande fram på bondkärran ända till den höga
trappan, som ledde upp till en slottslik byggnad, steg han
ur och vände sig till en betjent i livré, hvilken i detsamma
kom utför trappan.
»Jag är den nye informatorn,» började Kalle Utter,
»och anmäl mig genast hos herrskapet!»
»Nådig herrskapet är borta på supé i grannskapet,»
upplyste betjenten.
»Jaså, nå visa mig mitt rum och bär genast in min
kappsäck,» befallde den nye informatorn.
Betjenten, en lång karl med yfviga polisonger och
mustacher och något ovan vid detta sätt att tilltala adeliga
domestiker samt för öfrigt ingen synnerlig beundrare af den
akademiska bildningen, stack begge händerna i rockfickorna
och mätte med ögonen den nykomne från topp till tå.
»Der är informatorns rum,» sade han temligen spotskt
och pekade på en af flygelbyggnaderna; »men hvad
kappsäcken beträffar, så . . . så ser herrn ut för att kunna bära
in den sjelf.»
»Hvad är det du säger, din slyngell» ropade Kalle
Utter, närmande sig betjenten.
»Slyngel!» upprepade denne; »duskåln är odrucken och
slyngel kan ni vara sjelf.»
Men knappast hade betjenten uttalat det sista ordet,
förrän en örfil kastade honom först från trappan till
skjutshästen och sedan en annan dito från hästen till kärran, och
innan han hunnit sansa sig- efter detta obehagliga, ehuru
snabba kommunikationsmedel, kände han på "sin rygg en
tung kappsäck, en hattask, en jagtbössa i fodral, ett dussin
gäddrag sammanknutna, hvarefter han, i rågadt mått
påpackad, nödgades linka förut till flygelbyggnaden,
immer-tort pådrifven af en förföljande fot, hvars dimensioner han
icke såg, men hvars styrka han kände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
