Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blixtens snabbhet utslungad på gården, föll med hufvudet
i en blomsterrabatt. Allt detta hade gått i en sådan
handvändning, att betjenten, der han låg på sitt örongott af
reseda och tusenskön, en stund trodde att han endast haft
en obehaglig dröm, till dess en våldsamt stickande hetta i
begge öronen och några droppar blod från den skafda näsan
öfvertygade honom, att om den extra husbonde han fått
på halsen var en grobian, så var också städseln derefter.
Den nye informatorn, efter att sålunda ha gjort sin
entré i det fri Herrliga huset, tog nyckeln ur kammardörren,
lade sig och somnade, tung efter den långa resan och kanske
äfven af de sexor han intagit på de tre sista
gästgifvar-gårdarna. Vaknande klockan åtta på morgonen, hans
vanliga tid för uppstigandet, sökte han en vattkaraff, men, icke
finnande en sådan, sprang han upp ur sängen, slog upp
fönstret åt gården och ropade med sin vanliga
stentors-stämma: »Vatten! Friskt vatten!»
Nu ville olyckan, att den femtonåriga fröken och
hennes fem år äldre guvernant eller Sällskapsdam tagit plats
på gungbrädet framför gårdens vackra gräsplan, njutande af
morgonens skönhet och smekande en liten ypperligt tecknad
tik, som låg vid deras fotter.
De unga damerna, sprittande till vid det skrällande
ropet på vatten, riktade begge sina ögon mot
flygelbyggnaden, och man kan lätt döma 0111 deras förskräckelse, när
de upptäckte en karl nästan helt och hållet oklädd,
grof-lemmad och med armar å la Esau, sträcka sig mer än till
hälften ut genom det öppnade fönstret. I första
ögonblicket blefvo de liksom förstenade af denna syn.
»Hit med friskt vatten!» fortfor figuren i fönstret, något
omorgnad och kanske derför tagande de två damerna för
husets domestiker; »hit med en hel så, jag är törstig
som fan!»
Med ett utrop af fasa togo nu de begge damerna till
flykten, sökande trädgårdens skugga. Endast tiken stannade
qvar, skällande med skäl på den nye informatorn.
»Säg se’n till,» ropade informatorn efter de flyende,
»säg till att jag får en stekt sill till kaffet!»
»Det var en otäck karl!» anmärkte guvernanten, seende
sig om under det hon sprang, troligtvis för att locka efter
sig den oförsigtiga tiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
