Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herrskapet super inte, ser jag,» började han
konversationen, »och onödigt är det ocksä på förmiddagarna.
Baron har en ypperlig jagtmark, efter hvad jag hört, och
om det inte finns goda jagthundar vid gården, så väntar
jag efter mig från Stockholm ett par stöfvare, väl
dresserade på hare, fast de ibland ha den ovanan att bita får.
I går afse tyckte jag mig märka ett grund midt i sjön, der
det bör gå stora aborrar, men det är väl ondt om
daggmask i denna välsignade torka. Du, min kära skrapnos,»
tilläde han, vändande sig till betjenten, »du ska passa på i
natt när daggen faller och skaffa mask, du får en skilling
för hvart hundrade, och jag lofvar herrskapet aborrar till
morgon, middag och qväll.»
Herrskapet sneglade tigande på hvarandra, och
betjenten blängde ursinnigt på den nye informatorn. Andtligen
steg man upp från kaffebordet.
»Herrskapet har ett vackert piano,» yttrade informatorn,
betraktande det i salen befintliga instrumentet; »jag
förmodar att fröken spelar. . . känner fröken till lutvalsen?»
»Hvad är det för en vals?» frågade guvernanten.
»Det är en vals, som en student i Upsala komponerat
och tillegnät en tvätterska vid akademien. Det är verkligen
en ypperlig tonmålning, man hör puttrandet i pannmuren,
klappträdets gång och mangelns rullande. Den låter
ungefär så här,» tilläde Kalle Utter, i det han tog plats vid
pianot, men redan vid första anslaget slog han af ett par
strängar i diskanten.
»Får jag tala litet vid herrn?» inföll ändtligen baronen,
afbrytande den vådliga exekutionen. »Var god och följ
mig in på mitt arbetsrum.»
»Jag har hört, att det var något krakel när herra kom
i går afton,» började baronen efter inträdet i det s. k.
arbetsrummet.
»Krakel?» upprepade Kalle Utter; »bara en bagatell,
som jag inte fäst ringaste afseende vid.»
»Herrn har till och med ansett sig befogad att slå min
betjent,» fortfor baronen.
»Lappri,» svarade Kalle Utter, »han var stursk, och
jag gaf honom bara ett par kurrilar.»
»Jag vet det, men vill underrätta herrn, att jag agar
mitt folk sjelf, i fall jag så finner för godt, och får derför
för framtiden undanbe mig alla vidare kurrilar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
