Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosalie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkoherden i församlingen, doktor Franzén,
underrättad af Ekelund om den stackars flickans öde, intresserade
några förmögna personer för henne, och hela skolungdomen
fröjdade sig öfver Rosalies lycka, om den också gick miste
om hennes vackrj. dans. Men åren dansade i stället och
förde med sig vårt intresse för Rosalie, liksom för så mycket
annat som varit oss kärt i barndomens dagar.
Men en dag väcktes hos mig, och troligtvis äfven hos
mina i verlden kringspridda kamrater, ånyo detta intresse,
när jag i tidningarne läste, hurusom en ung elev vid kongl.
teaterns balett, Rosalie Wagner, debuterat såsom solodansös
och det med en framgång, som berättigade till de största
förhoppningar. Jag hastade till teatern, såg och igenkände
henne, applåderade, stampade och skrek som en galning,
ty jag tyckte mig ha någon del i hennes ära. Det var
nemligen jag som uppmuntrat hennes första steg i
Terp-sichores konst, jag som värst anfäktat trollet vid det der
tillfället i porten, det var slutligen äfven jag som mest legat
efter Ekelund att han skulle göra något för henne.
Kort-ligen, jag ansåg hela publiken stå i förbindelse hos mig för
den konstnjutning den njöt och blef derför med skäl
förargad, när jag vid utgåendet från teatern saknade min
plånbok och en silkesnäsduk, som man stulit ifrån mig på
parterren, ett dåligt bevis på publikens tacksamhet, ty, icke
kunnande misstänka någon viss, tog jag naturligtvis hela
publiken för hufvudet.
Men jag blef både förargad och ledsen, när midt i sina
triumfer Rosalie lemnade teatern och när det berättades att
grefve ***, tillhörande en af vårt lands första familjer, tagit
henne derifrån. Förstås, att jag icke mera berömde mitt
verk och trodde väl icke heller att jag någonsin skulle få
tillfälle att beundra det mera. Jag fick det likväl.
För detta dansösen Rosalie Wagner »åkte på räkning»
hos oss, såsom det heter, och när första qvartalet
tillända-lupit, gick jag till henne med hyrkuskräkningen. Hon
bebodde en för innerligt vacker och smakfull våning. Perlan
var också värdig en sådan infattning, men att någon kunde
vara värdig sjelfva perlan, hade jag svårt att förstå. Jag
trodde mig aldrig ha sett något så fulländadt yttre. Men
det förhåller sig så med allt verkligt skönt, att när man
ser det, tror man sig icke tillförene ha sett något dermed
jemförligt, derför att allt skönt blir nytt, liksom hvarje dag
blir ny, oaktadt samma sol tänder den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
