Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah, det är ju en lefvande hand!» stammade jag.
»Jo, jo men,» svarade Frese och drog för skynket.
Någon tid derefter, i en förtrolig stund vid glaset och
pipan, fick jag veta af honom följande:
Frese hade vid några och tjugo års ålder gifvit
lektioner åt dottern till en rik grosshandlare vid Skeppsbron.
Den unga damen röjde långt ifrån något handlag för
rit-konsten, men hade deremot en hand, hvars ovanliga skönhet
utgjorde hennes lärares förtjusning. Denna lilla hand förde
visserligen sjelf pennan eller stiftet, men läraren förde sjelfva
handen, hvaraf följden blef de allravackraste blomsterpartier
på papperet, här och der omfladdrade af en fjäril eller
kupidon. »Min dotter har gjort förvånande framsteg,»
erkände också en dag grosshandlaren; »men låt henne nu rita
af något af mina fartyg, till exempel den der tremastaren vi
se.» Dottern ritade både tre- och tvåmastare, men fören,
aktern, vanter och rår vimlade af kärleksgudar med pil
och båge. »Fartygen äro bra,» medgaf grosshandlaren;
»men med en sådan besättning bure det rakt åt fanders,
och jag förstår inte, hvad det der sällskapet ska’ tjena till.»
Men dottern började snart förstå, ty en dag när läraren
förde hennes hand så, att ritstiftet pekade uppåt taket i
stället för ner på papperet, lade hon med en fintlighet,
qvinnan så egen, sin venstra hand på bordet bredvid sin
högra. Läraren, som icke tänkt på att hans elev möjligen
kunde ha två händer, studsade först vid denna oväntade
uppenbarelse, men stod sedan liksom träffad af blixten, när
han upptäckte den släta, men betydelsefulla guldringen.
Slutligen for han på dörren, liksom han sjelf varit en
bevingad kärleksgud, men alla pilarna bar han i hjertat, i
stället för på ryggen. Han upphörde med sina lektioner i
det huset, och grosshandlarens dotter upphörde å sin sida
med att rita vare sig blommor eller skepp. Frese,
drömmande dag och natt om den der handen, beslöt att ur
minnet måla både den och dess egarinna. Det var klart,
att han började med handen, och snart fick han dm färdig,
men dervid blef det också. Så ofta han skulle till med
det öfriga, eller hvad alla andra förstå med det väsentligaste,
såsom ansigte m. m., stannade det vid osammanhängande
streck, punkter, ja stora klumpar af cinober, ljusockra och
kremnitzerhvitt. Alltid halkade penseln tillbaka ner till
handen, alltid var det något der att tillägga och försköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
