Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mörk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart kom ett ungdomligt par med hurtiga steg till
vagnen. Jag öppnade vagnsdörren och fällde ned
trappsteget. Damen, beslöjad och klädd i svart siden från hufvud
till fot, var smärt och af medelmåttig längd. Vid det hon
lätt som en sylf hoppade upp i vagnen uppsnappade min
blick vid gatlyktans sken en den allrasomsötaste lilla fot
och . . . men all fröjd är för kort och alla klädningar för
långa.
»Till Albano!» beordrade mig Söderpalm och steg sedan
sjelf in, hvarefter jag tillslöt vagnsdörren, icke utan en suck,
ty den har nog sitt pikanta retande behag en sådan der
téte å tete, som, icke ens tryggad af qvällens mörker,
be-höfver kläda sig i domino, liksom till en maskerad. Det
är en kärlek, hållande sig fast vid den svaga tråden af en
intrig; det är på en gång hjertat i bröstet och i halsgropen;
det är en himmel med solen i zenith och åskmoln Vid alla
horizonter.
När jag vek in pä Enkhusgatan, måste jag köra med
lpycken försigtighet, för att icke törna mot tvenne andra
täckvagnar, hvilka höllo der tätt efter hvarandra. Utan att
vid dem fästa någon vidare uppmärksamhet, tog jag vägen
till Albano. Kommen till Johannis plan, der trafiken var
mindre liflig, tittade jag mig om öfver vagnstaket och
upptäckte verkligen tvenne vagnar, som på något afstånd följde
oss. På Roslagstullsgatan såg jag mig ånyo tillbaka, men
kunde i mörkret icke urskilja något; dock trodde jag mig
höra ett doft rullande på afstånd, liksom af tyngre åkdon
med parhästar. Kunde dessa vagnar vara desamma jag sett
på Enkhusgatan? Jag kände mig något orolig, ty åskväder
är icke angenämt att vara ute för, äfven om man är fullt
säker på att icke vara den som träffas af blixten. Ändtligen
kom jag till Albano och körde in på gården till detta
värdshus, beläget straxt utom Roslagstull *.
»Gå nu in på värdshuset och laga du får dig något
till bästa,» sade till mig Söderpalm, sedan han med sin
dam stigit ur vagnen: »vi dröja väl här en timme.»
Knappt hade de unga tu aflägsnat sig, förrän jag hörde
flere hjul rulla på landsvägen. Med några steg var "jag vid
vägen och såg tvenne täckvagnar ila förbi Albano, styrande
kosan vidare norrut. Det gällde då icke oss, tänkte jag,
* Albano upphörde att vara värdshus, när hufvudbyggnaden för
ett antal år sedan nedbrann till grunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
