Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mörk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick jag af annat folk på värdshuset. Jag beslöt derför att,
trots mörkret, något närmare undersöka sjelfva landsvägen.
Jag urskilde, fast med möda, de färska hjulspåren efter
tvenne stora vagnar, som färdats efter hvarandra norrut;
men vid det stället af stora vägen, der man viker af för
att komma till Djurgården, trodde jag mig finna, att en af
vagnarna vändt om" och farit tillbaka till staden, men att
deremot den andra fortsatt stora landsvägen framåt. Bäst
som jag trefvade på vägen, för att om möjligt upptäcka
spåren äfven efter menniskofötter, halkade jag med ena benet
ner i diket, hvarvid jag kände någonting rulla undan för
min fot. Jag undersökte närmare och fick tag i en nästan
ny karlhatt af finaste silkesfelb. Tagande denna hatt i förvar,
återvände jag till Albano. Ingen hade under min bortovaro
efterfrågat mig och ingen hört något vidare hvarken om
Söderpalm eller någon annan.
Efter ytterligare en timmes fruktlös väntan begaf jag
mig på hemvägen med tomma vagnen. Af tullbetjenten,
som vid bommen visiterat den vagn jag sett fara till
Stockholm, fick jag veta, att uti ifrågavarande vagn, hvilken, att
döma efter hela ekipaget, måtte ha varit en s. k.
herrskapsvagn, suttit blott tvenne personer, en herre, hvars utseende
tycktes öfverensstämma med värdshusflickans beskrifning på
den der utländingen, och ett svartklädt fruntimmer, som
legat liksom hopkrupet i ena vagnshörnet.
Dagen derpå begaf jag mig tidigt till Söderpalms logis
vid Bryggargränd. Hans betjent igenkände sin husbondes
hatt i den, som jag hittat uti diket; men på husbonden
sjelf hade han förgäfves väntat hela natten, och ännu var
han icke återkommen. Jag anmälde förhållandet i polisen,
blef särskildt kallad till polismästaren och redogjorde noga
för allt hvad jag visste i denna sak. Polismästaren bad
mig hålla saken tyst, medan polisen tog sina mått och
steg. Några veckor derefter kom polisgevaidigern i trakten
till mig.
»Men kan det inte vara möjligt, att den der Söderpalm
rymt för skuld?» frågade mig gevaldigern.
»Det tror jag inte,» svarade jag, »ty i sådant fall skulle
kreditorer redan ha anmält sig, men sådana har man inte
hört af, ehuru den försvunne lemnar efter sig ett ganska
dyrbart bo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
