Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har ympat trän, dem alla andra ansett ohjelpliga,
och lyckats,» svarade Lars Blom och reste, trots alla
varningar, till Skåne. Kommen dit och till det gods, hvars
trädgårdsmästare han skulle blifva, fann han både trädgård
och växthus i största lägervall.
»Hur många dagsverken består man trädgården?»
frågade han inspektören samma dag han kom.
»Hundra på året,» svarade denne.
»Anser herrn det möjligt att hålla trädgård och
växthus i försvarligt skick med så ringa hjelp?» frågade vidare
Lars Blom.
Inspektören ryckte på axlarna, men teg.
»Först måste växthuset sättas i fullgodt skick,»
förklarade trädgårdsmästaren, »och sedan måste jag ovilkorligen
ha minst fyra hundra dagsverken att tillgå om året.»
»Måste?» upprepade inspektören, dragande på mun,
men seende sig likväl omkring med en skygg blick; »men
allt det der får ni tala med nådig majoren sjelf om.»
»Det är just det jag tänker göra,» yttrade Lars Blom
och gick för att söka »nådig majoren».
»Den der blir inte två dagar på gården,» mumlade
inspektören efter honom, »och kommer han härifrån med
ryggbastet helt, så vill jag vara en åsna.»
Blom lann »nådig majoren» sittande ensam på kontoret
framför sin pulpet. Det var en lång, mager och
medelålders man med stel hållning och lika stela anletsdrag.
Underläppen gick öfver och nästan skylde den öfre, mindre
af natur än af vana. Det skall betyda förakt för allt.
Ögonen, utstående och något stora af naturen, hade äfven,
genom vanan att till hälften sluta ögonlocken, blifvit små
och plirande. Det skall betyda förnämhet. Major L*
be-höfde icke dessa onaturliga grimaser, eller hänga ut skylten
på ett ansigte som naturen redan gifvit en fast prägel af
hårdhet och grymhet, kanske af samma skäl som hon gifvit
skallerormen skallran.
»Jag är trädgårdsmästaren Lars Blom,» presenterade
sig denne.
»Gå till inspektören,» svarade majoren, utan att
bevär-diga den nykomne ens med en fjerndels blick.
»Växthuset duger inte, utan måste genast sättas i stånd,»
förklarade Blom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
