Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå till inspektören!... Hörde du inte hvad jag sade,
karl!» fortfor majoren med högre röst.
»Hundra dagsverken duga inte heller, jag måste ha
minst fyra hundra,» fortfor Blom, likaledes höjande rösten.
»Hvad säger du, din hund!» ropade majoren, sprittande
till, och uppspärrade kanske för första gången på länge
ögonen i hela deras vidd.
Blom upprepade sina fordringar, tilläggande: »Och allt
det der måste jag bestämdt ha, så firamt inte meningen är,
att jag skall drifva bruna bönor i stället för drufvor och
potatis i stället för ananas!»
Med en vild svordom sprang majoren upp från
pulpeten och rusade med upplyft arm mot trädgårdsmästaren.
»Ner med armen!» ropade denne, »ty alla grenar och
q vistar som äro mig i vägen klipper jag.»
Ursinnig störtade majoren mot väggen och ryckte
der-ifrån en gröfre kantschuck; men just som han vände sig
trån väggen, mötte hans ögon mynningen af något som
liknade en puffert, hvilken trädgårdsmästaren höll riktad
mot sin husbondes bröst.
»Jag tycker inte om husagan och allraminst den skånska,»
yttrade Blom med sänkt, men tydlig stämma; »derför får
jag säga er, att hvarje käpprapp betalar jag med en bit bly
och hvarje rispa i mitt skinn med ett hål i hjernan. Jag
blir en generös betalare, vill jag lofva.»
Majoren, likblek, stod en stund liksom förstenad.
Der-elter hastade han till fönstret, slog upp det på vid gafvel
och ropade på folk. Lars Blom satte sig lugnt på en stol.
Kontorsdörren öppnades, och in skyndade några drängar
och torpare, hvilka händelsevis befunnit sig utanför
flygel-byggningen, der kontoret var.
»Grip honom! Det är en stråtröfvare, en mördare!»
ropade majoren till sitt folk, i det han pekade på den nye
t rädgårdsm ästaren.
»Det står aldrig rätt till med husbond,» yttrade Lars
Blom med uttryck af det djupaste deltagande; »har han
länge varit så deran?» tilläde han halfhögt, i det han vände
sig till drängarne och pekade med fingret på sin panna.
»Ack, sådan kanalje!» röt majoren; »visitera genast
hans fickor! Han har mordvapen på sig och har nyss hotat
skjuta mig för pannan 1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
