Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud tröstc oss för vår stackars husbonde!» klagade
Lars Blom, runkande på hufvudet. »Nåväl, majoren skall
få sin vilja fram, och här äro nu mina fickor! Visitera
dem noga, godt tolk, så majoren blir öfvertygad om att
allt är en tom irring.»
Dervid vände han ut och in på alla sina fickor.
Tor-parne och drängarne, af hvilka några redan kände den nye
trädgårdsmästaren, stirrade med förvåning än på denne och
än på majoren, men verkställde slutligen den anbefallda
undersökningen, utan att finna annat än en liten pappdosa
full med snus. Majoren lade sjelf handen vid verket, utan
att resultatet blef annorlunda.
»Men,» utropade han fradgande af raseri, »jag såg ju
sjelf pufferten, som den skurken nyss riktade emot mig! . . .
Kanske han kastat undan den på något ställe här på kontoret.»
Man började leta öfverallt, under pulpeter, soffor och
stolar, men lika fruktlöst.
»Man borde kanske underrätta hennes nåd om hans
nåds tillstånd, så att läkare genast kunde efterskickas,»
föreslog Lars Blom.
Majoren, skakad af ett uppträde för honom så
bråd-störtande nytt, började skälfva i hela kroppen, liksom han
fått frossan, och slutligen sjönk han ned på en stol. Man
trodde, att han skulle få slag, och öfversköljde honom med
vatten. Lars Blom sökte äfven efter bästa förmåga
under-hjelpa de andras bemödanden att återbringa husbonden till
sans, men i sin ifver tog han miste och fattade uti det på
pulpeten befintliga kolossala bläckhornet, hvars innehåll han
tömde öfver »nådig majorens» hufvud, hvarefter, och sedan
han på detta sätt ytterligare förplumpat sig, han lemnade
kontoret, styrande kosan åt trädgården och växthuset. Men
hade han dröjt qvar någon stund på gården, skulle han
kunnat bevittna, hurusom drängarne och torparne rusade
skrikande ut från kontoret, förföljde af »nådig majorn»,
svängande sin förfärliga kantschuck till höger och venster,
rytande som ett lejon och svart i ansigtet som en morian.
Lars Blom fick först kännedom af det nya uppträdet
mellan »nådig majorn» och drängarne, när han, stående i
dörren till en materialbod invid växthuset, såg dessa senare
rusa förbi, eftersatta af den förfärlige husbonden.
»Ha!» ropade majoren och hejdade sig midt i språnget,
när han fick sigte på trädgårdsmästaren, roten och upphofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
