Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till allt ondt. Lars Blom kunde icke undgå att dra på mun
vid åsynen af husbondens nedbläckade ansigte, i hvilket
rullade ett par blodsprängda, eldsprutande ögon. Han drog
sig något tillbaka in i boden, som endast upplystes af ljuset
från den öppnade dörren. Majoren störtade efter honom
in med kantschucken i högsta hugg, men stannade tvärt,
ty ånyo upptäckte han i trädgårdsmästarens högra hand
samma puffert, som hotat honom på kontoret och den han
förgäfves efterspanat.
»Titta inte hit!» varnade Lars Blom; »det är möjligt
att jag kan öfvermannas och misshandlas, men var säker på
att spökammaren för mig i dag är detsamma som grafkoret
för er i morgon. Det är inte blott för er trädgårds skull
som jag kommit hit, utan äfven och kanske mest för att
qväsa den, som, efter hvad jag länge känt, är nummer ett
bland alla orättvisa och grymma husbönder. Men det är
fasligt, hvad ni är svart i ansigtet,» tilläde han derefter,
skrattande, »ni måtte riktigt ha vändt ut och in på er
i dag.»
Under det Lars Blom höll detta tal, drog sig majoren
småningom mot dörren, alltid med ögonen på den fördömda
pufferten, som myste mot honom; men väl kommen ut ur
materialboden, slog han blixtsnabbt dörren till, fästande det
stora hänglåset för och läsande till, så att Lars Blom, innan
han visste ordet af, befann sig fångad och i mörk arrest.
Han hörde majoren uppgifva ett hånskratt och derunder
skynda bort. Men det dröjde icke länge, innan han förnam
steg och röster af flere ankommande personer.
»Ja, mine herrar!» hörde han majoren säga, »jag har
råkat ut för djefvulen sjelf, men här har jag honom nu
inom lås och bom, och jag hoppas, att han nu ska vara
mogen.»
Lars Blom såg dörren öppnas och majören ånyo
inträda, denna gång åtföljd af inspektören med några af
gårdsfolket samt tvenne äldre herrar, som, efter hvad han efteråt
fick veta, voro kyrkoherden och häradshöfdingen i orten,
hvilka, bjudne på middag hos majoren, nyss anländt och
mött sin värd, just som denne var på väg till inspektörens
hus för att skaffa folk.
»Se så, din bof!» började majoren, »fram nu med
mordvapnet, som du för andra gången sökt mörda mig med,
och bekänn sanningen, så att processen kan bli kort!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
