Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man skall icke finna något, och jag fruktar nu, liksom
nyss, att det inte står rätt till med nådig majorns hufvud,
ty . ..»
Majoren höjde sin kantschuck och ärnade rusa på
trädgårdsmästaren, då kyrkoherden och häradshöfdingen trädde
emellan.
»Han har omöjligen kunnat komma ur boden, sedan
herr majoren sjelf stängde till den,» anmärkte den senare,
»och följaktligen måste han ha pufferten hos sig eller gömd
här, så framt han inte sväljt den, hvilket är omöjligt.»
Derefter företogs undersökningen n:o 2 både af
inspektören och häradshöfdingen sjelf, men aflopp på samma sätt
som n:o 1, eller att ingenting annat fanns än den der
snus-dosan, hvilken tömdes och äfven undersöktes, liksom man
trott att en puffert kunde döljas i den. Alla sågo
förvånade på hvarandra, och majorens häpenhet och harm kunna
ej med ord beskrifvas.
»Ni medger kanske inte heller, att ni stjelpt ett
bläckhorn öfver herr majorn?» frågade häradshöfdingen.
»Jo visst,» medgaf Lars Blom; »men jag tog det i
brådskan för en karaffin vatten, när majoren svimmade på
kontoret. För resten har jag nyss bedt majoren om
förlåtelse för det och fått hans tillgift också.»
»Har han fått min tillgift!» gnisslade majoren.
»Hå kors,» fortfor Lars Blom, »majoren var ju nyss
inne här i boden och skämtade sjelf om saken och sade
skrattande så här: Min kära Blom, man kunde lätt tro, att
du vore Luther och jag satan, eftersom du så der kastade
bläckhornet efter mig. just så sade majorn, var det inte så?»
»Ack, din förhärdade niding!» röt majoren och ville
ånyo rusa på Blom.
»Men vi ha ännu inte undersökt sjelfva boden,»
anmärkte häradshöfdingen, ånyo trädande emellan; »pufferten
måste bestämdt vara understucken här nånstans.»
Med anledning deraf började man undersöka den lilla
materialboden, golt, väggar och tak, men allt lika förgäfves.
Majoren, hvilken icke var den minst nitiske vid detta
tillfälle, råkade, till råga på sitt missöde, att stöta emot ett
kolossalt getingbo, som satt vid en takstol, hvilket hade
till följd, att en mängd bålgetingar af lillfingers längd genast
svärmade ut och började surra kring öronen på de inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
