Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande. Alla rusade på ögonblicket ut ur boden, skrikande
och anfäktande sig på det förfärligaste.
Liksom lansierer med iälda lansar och understundom
kanske farligare än dessa, satte getingarne efter de flyende.
Häradshöfdingen och prosten hoppade som tättingar bland
drifbänkar och gurklister och nödgades slutligen kasta sig
framstupa vid brädden «f trädgårdsdammen och i flere
repriser doppa ner sina hufvuden i det gröna vattnet, för att
på detta sätt bli qvitt sina fiender. Begge hade bespetsat
sig på en finare middag och att få börja med supanmaten,
såsom brukligt är på större middagar; men en sådan
grönsoppa! De förbannade i själ och hjerta både soppan och
värden.
Värst ansatt var dock värden sjelf, ty getingarne, som
instinktmässigt uppfattat förstöraren af deras lugna hem,
riktade sin hufvudstyrka mot honom.
»Hjelp, hjelp! Hitåt till hjelp!» vrålade han, under
det han med begge händerna ref sig i hufvudet och
sprattlade med benen, liknande de der pappersfigurerna, hvilkas
ben och armar barnen sätta i rörelse med en tråd.
Men en hvar var fullt upp sysselsatt med att freda sig
sjelf. Den ende som förbarmade sig öfver majoren var
verkligen vår vän Lars Blom, sjelf temligen skyddad af sitt
tjocka tagelstyfva hår. Han fattade uti en större svabb, den
han upptäckt i boden bland öfriga brandredskap, blötte den
i dammen och lät den sedan med eftertryck dansa kring
öronen på sin husbonde.
»Hu!» pustade denne; »slå inte så hårdt! Hu! Låt bli,
din usling!»
»Det är för getingarna, bara för getingarna,» svarade
Lars Blom, fortsättande oafbrutet sitt räddningsarbete, »sex
getingar kunna döda en hlist, och nådig majoren har minst
ett dussin i peruken.»
»Aj! Vill du låta bli!» fortfor majoren. »Hållopp! Du
slår ögonen ur mig, din erkebof!»
»Bara för getingarna, de der getingarna!» fortfor Lars
Blom, ihärdigt dängande till, än på venstra och än på högra
sidan af majorens hufvud och än midt öfver skallen på
honom.
Slutligen tog majoren sitt parti och flydde från
valplatsen, och på detta sätt ändades det andra nappataget.
Majoren låg fyra dagar till sängs af gallfeber eller hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
