Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggarna och sänkte, efter någon stunds begrundande, blicken
emot golfvet, röjande numera den största ödmjukhet och
fruktan.
»Du skrifver såsom jag befallt, din slyngel!» fortfor
majoren, närmande sig med spanska röret i högsta hugg.
»Jag kan det inte, nådig major!» svarade Blom; »för
att komma i nådig majorens tjenst har jag afslagit de mest
fördelaktiga anbud från andra håll. Slå mig, herr major,
döda mig, men skrifva gör jag inte.»
Nu blef det majorens tur att förvånas. Det syntes
tydligen på honom, att han väntat sig ett helt annat
resultat af sitt hot, äfvensom att han i sitt inre djupt
har-mades öfver att hvad han väntat icke inträffat.
»Jaså, du vill då inte skjuta mig i dag? Du har inte
pufterten på dig i dag, din bandit!» ropade han, i det han
gaf Blom med röret ett hårdt slag öfver ena skuldran.
»Att misshandlas och fördraga var den fattiges lott i
alla tider,» klagade Blom; »men att bli beskyld för att ha
mordvapen på sig, när man i hela sitt lif vandrat fredligt
fram, det kan röra stockar och stenar. Är jag då en
mördare, herr major?»
»Ja, vida större än någon som legat på stupstock,»
skrek denne.
»Det fattas nu bara att beskyllas för tjuf. Kanske jag
är det med?»
»Det är du visst, om någon,» fortfor majoren med
ökad häftighet, liksom det varit hans afsigt att använda alla
möjliga retmedel.
»Jag hade likväl de vackraste betyg,» invände Blom;
»men kanske majoren äfven påstår, att jag förfalskat dem?»
»Ja, visst har du det!» röt majoren, stampande af
otålighet; »mången mindre skurk än du har stått i halsjern.»
Knappt hade majoren yttrat dessa ord, förrän Lars
Blom tog ett skutt till väggen midt emot och ryckte upp
en deruti befintlig tapetdörr, som ledde till en liten
garderob, men i hvilken nu visade sig tvenne karlar och bland
dem länsmannen i orten.
»Mine herrar!» ropade Lars Blom till dem; »jag tager
er alla till vittnen på, att major L. kallat mig för mördare,
tjuf och förfalskare, äfvensom att han med hugg och slag
sökt tvinga mig att upphäfva vårt kontrakt. Majoren skall
stånda till ansvar för dessa förskräckliga beskyllningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
