Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker dag reste Lars Blom, vederbörligen dokumenterad,
tillbaka till Stockholm och mottogs med öppna armar på
samma ställe der han varit förut.
»Men,» frågade jag en gång Lars Blom, när jag en
sommardag var ute hos honom på landet och sedan han
omtalat sitt äfventyr i Skåne, »men hur bar herrn sig åt
för att göra den der pufferten osynlig för alla utom för
majoren?»
»Ingenting var lättare,» svarade Blom, öppnade sin
byråklaff, pysslade i en låda och återvände derefter till mig,
sägande: »Ni skall få genomleta hvarje tråd på min kropp
och dock inte finna den puffert ni söker, och likväl är den
så nära till hands, att jag nästan ögonblickligen kan sätta
den för pannan på er.»
»Kan ni gömma den i håret?» frågade jag, famlande
med min hand i hans långa tjocka lockar.
Lars Blom skrattade och petade fram ur högra örat
något som vid första påseendet liknade en liten fingertuta
af svart skinn, men som snart befanns vara af
kautschukshinna. Denna hinna satte Lars Blom för sin mun, blåste
uti den, fyllde den med luft och knöt sedan för det lilla
hålet, hvilket allt gick så hastigt, att jag, innan jag visste
ordet af, såg riktad mot mig en pjes, som både till storlek,
pipa och kolf fullkomligt liknade en puffert, men hvilken,
när luften strömmat ut, åter blef samma knappast märkbara
hinna som den nyss varit.
»Det var just med detta förfärliga vapen jag skrämde
tyrannen i Skåne,» förklarade Lars Blom; »liksom diamant
slipar diamant, så qväste det ena uppblåsta det andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
