Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några offer för husagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herrn ser den, men inte jag,» mumlade Jonson; »men
etter herrn ser den, så säg mig åtminstone hur hon ser
ut. . . har hon hufvud eller är hon utan.»
»Det är du sjelf som förlorat hufvudet i dag,» sade
jag; »men kom igen vid middagstiden, så får jag tala med
dig, ty nu har jag omöjligt tid.»
Jonson sade ej något vidare, utan gick, och jag
väntade honom förgäfves middagstiden. Många gånger har jag
förebrått mig för det jag då affärdade honom så snöpligt.
Måhända hade en stor olycka kunnat förekommas och hade
det varit mig möjligt att skingra den skugga, som fyllde
hans själ, och den hans ögon derför förgäfves sökte på
jorden.
Derpå följande natt hemkom till sig den unge b
ryggarpatronen glad, upprymd och gnolade på en romans, den
han nyss hört från sin fästmös läppar. Han var närmare
tjugu år än tretti, var löjtnant vid borgerskapets kavalleri,
lefde med i den lyckligare och rikare verlden, en utmärkt
valsör i Innocensen, spelade älskarroler på Polymnias
säll-skapsteater och kille med gardesofficerarne, hvilkas
vederlike han på grund af sin löjtnantsfullmakt smickrade sig af
att vara. Han var treflig och älskvärd mot hela verlden,
utom mot sitt folk. Hemma i sitt hus den störste tyrann,
ansåg han daggen lika oumbärlig för drängarne, som sporren
för ridhästen. Gården genljöd af svordomar, hugg och slag,
och sällan har något öl blifvit brygdt under så många
förbannelser. Följden af ett sådant behandlingssätt hade han
genast kunnat se, om han velat. För hvarje halfår fick han
allt sämre folk, eller sådana som ingen annan ville ha.
Det fanns ingen vecka, då icke någon dräng rymde från
honom; men rymmaren, fasttagen och återskickad genom
polisens åtgärd, måste tjena ut sitt tunga slafveri ända till
flyttningstiden. Utan legostadgan skulle han nödgats stänga
sitt verk eller också kasta karbasen på elden, och ovisst är,
om han icke hellre gjort det förra än det senare; men i
hvilketdera fallet som helst hade hvarken bryggaren sjelf
eller hans brygd lidit deraf.
Han hade, såsom nyss nämndes, hemkommit från sina
svärföräldrars hus, der han vistats hela söndagen, ty det
var första lysningsdagen för honom och hans unga vackra
brud. Men innan han beträdde trappan, som ledde upp
till hans våning, kom han att kasta en blick inåt gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
