Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brudgummen på Nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans inspektor skodde sig rätt bra på den gamla. Eva,
som dessutom en vinter vistats i Vesterås, der hon lärt sig
brodera i båge och spela boston, var ett parti måhända för
en kronofogde med assessors karakter, men icke för en
simpel länsman, som bara hade försilfrade knappar i
uniformsrocken, och ännu mindre för en fattig
komminister-sön, som, fast han talade latin som en häst, likväl icke
hade så mycket som det magraste hästbete att bjuda på.
För öfrigt gaf mig Eva icke den ringaste uppmuntran och
allra minst efter återkomsten från Vesterås, der hon till och
med en gång varit på bal hos länets höfding och dansat
med fänrikar och löjtnanter, hvilken utomordentliga
tilldragelse utgjorde dagliga samtalsämnet hbs inspektörens.
Någon gång i pantlekarna dömd att kyssa mig, vände hon
örat till i stället för munnen, hvilket hon sade vara brukligt
i »förnäma cirklar». Icke desto mindre hatade länsman
Sten både mig och alla som vågade nalkas henne, liksom
mannen i komedien hatade sin hustrus skugga, emedan han
alltid trodde sig se en karlhatt på dess hufvud.
Så stodo sakerna, när en vårdag en ståtlig resvagn med
fyra hästar förde till bruket tvenne unga kavaljerer med
betjent i livré. Herrarne, som uppgåfvo sig vara
grosshandlare från Stockholm, besågo bruket, besökte
inspektören, prosten och äfven oss. Ytterst fint och modernt
klädda, väckte de ett ofantligt uppseende, bjödos till höger
och venster och funno så mycket behag i trakten, att de,
efter fattadt beslut att öfver sommaren stanna qvar, hyrde
en särskild byggning som, tillhörande inspektorsgården,
händelsevis stod ledig. De nykomne eller
»stockholms-herrarne», såsom de snart af alla benämndes, utvecklade en
utomordentlig rikedom och praktj strödde ut mynt med
begge händer, ställde till festliga utfärder både till lands
och vatten samt hade i hvarje vecka en större bjudning
hemma hos sig, der allt tillgick såsom i de »förnäma
cirklar», hvarom den vackra Eva talade. Från första
ögonblicket föremålet för stockholmsherrarnes hyllning, var hon
medelpunkten kring hvilken alla dessa lustbarheter rörde
sig, hvarför vi icke blefvo det ringaste öfverraskade, när en
vacker dag frampå sommaren förlofning eklaterades mellan
den vackra Eva och den yngre af dem, grosshandlaren
Fridolf Lang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
