- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
20

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första presterliga förrättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hemkomne, trakterades gästerna med öl och bränvin,
i stället för med mosel och rhenskt, och sockerbitar på
tallrik bjödos kring, i stället för konfekt. Det dröjde icke
länge förrän både värd och gäster blefvo temligen högljudda
och skrålande, den förre isynnerhet, som till och med tog
sig för att proponera skålar först för sin »salig hustru» och
sedan för mig, beledsagande begge skålarna med hvar sin
versstump. Den med hvilken jag hedrades var, efter hvad
jag vill minnas, af följande lydelse:

»Skål för hvarje bondkaplan,
som sitt stånd till ära
gnaga får sitt fårelamm
och skinnbyxor bära;
som på so so so, som på kne kne kne
som på so, som på kne,
som på soknebud får rida
både sent och tida.»


Mycket får presten till följd af sitt embete se, höra
och fördraga, men detta gick för långt, tyckte jag, hvarför
jag genast tog min hatt för att gå.

»Jag skulle ge pastorn en hacka för sitt besvär,» sade
plåtslagaren, raglande efter mig till dörren; »men tre
riksdaler kosta kistan, fast jag strök den sjelf, och tjugufyra
skilling och sex koppar kaffe knep sveperskan, den maran . . .
Men om pastorn har nå’n gammal takränna som behöfver
repareras, så är jag så funtad, att jag kan göra det för
inte, jag.»

Jag betackade mig och gick. I den mörka trappan
hörde jag någon snyfta helt nära mig.

»Hvem är det?» frågade jag.

»Åh, det är bara jag,» svarade en späd röst, och jag
kände igen den lille sotargossen.

»Hvarför sitter du här, stackars barn?»

»Jag törs inte gå upp, för när far är supig, så slåss
han och är så svår så.»

»Var din fostermor beskedligare mot dig?»

»Hon ville inte jag skulle bli sotare, hon, och när
hon hörde att gesällen stack mig i foten med nålar för jag
inte tordes opp i den trånga, svarta skorsten, så grät hon
öfver mej . . . Ack! den som väl vore der hon . . . nu . . .
är . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free