Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nans uppfostran; det är ju af mödrarna som hela nationers
framtid beror. — Men nu till ämnet för denna berättelse!
I fru Nissons pension var en fröken Fanny L** af
gammal familj, och man erkänner ju inga andra familjer
för gamla än de högadeliga. Vi ofrälse äro idel nya, som
kommit och komma Gud vete hvarifrån, fallande kanske
ned liksom direkte från himlen, fast vi på långt när icke
skryta så mycket med detta vårt ursprung, som de frälse
med sina stamträd och marmorgrafvar. Om någon likväl
kunde tilltros ett sådant ofrälse ursprung, som det nyss
anförda, så var det otvifvelaktigt den femtonåriga Fanny L**,
ett väsen som man kunde missunna jorden, en perla som,
för god att fångas, evigt ostörd borde hvila på sin bädd af
korall, skyddad af hafvets djup och stormens vrede.
»Denna flicka är en engel,» yttrade en dag fru Nisson
till mig, »och likväl är jag riktigt rädd för henne, ty kan
ni väl föreställa er att hon, ehuru ännu bara barnet, redan
fattat en högst olycklig böjelse?»
»För hvad då?» frågade jag, icke litet öfverraskad och
häpen.
»Jo,» svarade fru Nisson, »tre trappor upp här i huset
bor en ung skrifvare, som hon bestämdt aldrig talt ett enda
ord med och hvars namn hon knappast känner, men den
hon icke desto mindre talar om, och det med en
föltjusning, som håller på att förvrida hjernan på alla mina flickor.
Jag behöfver inte säga er, att fröken Fanny, såsom
tillhörande en af vårt lands yppersta ätter, njuter den strängaste
omvårdnad af en lika omtänksam som ädel mor. Men hur
lätt kan ej det obetydligaste tillfälle, blott ett ord, ja, en
gest i ett enda ögonblick förstöra den bästa moders
mångåriga verk och möda!»
»Ack, min fru!» förklarade jag, »jag fruktar att alla
de försigtighetsmått, man i vissa familjer och synnerligast i
de förnämsta tager mot sina döttrar, äro lika många
orättvisor, som förr eller senare blifva hämnade. Den mor, som
beständigt omger sin dotter med misstroendets skrankor,
beröfvar sig lätt sitt eget barns förtroende och ...»
Samtalet mellan fru Nisson och mig stördes och kom
icke vidare att i denna riktning fortsättas. Men en dag
ledsagade jag från pensionen fröken Fanny och njöt som
vanligt af hennes naiva och träffande repliker, som andades
idel oskuld och förtroende. I förbigående må nämnas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
