Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, jag rider ett sto af äkta strömsholrhsras,»
svarade Dugge.
»Så rid för hin i våld, ty herren är approberad!»
ropade Jöns Svanberg.
Dugge bugade sig, gick och svingade sig upp på sitt
strömsholmssto, men som han såg professorns ansigte i
detsamma titta ut genom fönsterrutan, lät han sitt" sto visa
alla sina konster. Han red cirklar, qvadrater och trianglar
för professorn i matematiken, ja till och med sferer, hvilka,
såsom tillhörande de sista böckerna uti Euclides, professorn
säkerligen aldrig väntat af en examinandus i den tarfliga
matematiska examen.
Dugge hade varit student i tvenne år, när hans fader
dog, lemnande endast skulder efter sig, till allas förvåning.
»Inte så mycket som en barkass i behåll af hela flottan,»
yttrade Dugge lugnt; »men så mycket bättre. Den som
vill vinna lyckans hela gunst bör ej taga det ringaste i
förskott af den mamsellen. Emellertid har jag lekt rommen
af mig och skall hädanefter icke bli så lätt att fjälla.»
Från den dagen såg man Dugge sällan ute på gatorna
hvarken till häst eller fot. Men efter ett halft års förlopp
tog han hofrättsexamen, den mest hedrande som kanske
någonsin i’ Upsala tagits, hvilket mycket fägnade både lärare
och kamrater, ty han var afhållen af alla. Dugge hade ett
mera trefligt än vackert ansigte, och hans stora bruna ögon
hade något magnetiskt tilldragande, försäkrade fruntimmerna,
som gerna öfverse med det svirande lefnadssättet hos en
ung karl, blott det icke för mycket angriper sederna och
moralen. För öfrigt var han välväxt och stark samt
oöfver-träfflig i alla kroppsöfningar..
»Nå, hur tänker du börja din nya bana?» frågade jag
Ouggei när vi efter ankomsten till Stockholm skakade hand
för att åtskiljas.
»Jo, först måste jag gifta mig med den första flicka
jag tycker om,» svarade han.
»Och sedan?»
»Måste jag bli justitieråd, så framt det finns någon
rättvisa till på rättvisans väg, hvilket jag nogsamt vet icke
alltid är fallet.. Men i hvad fall som helst kan jag
omöjligen nöja mig med mindre.»
»Lycka till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
