Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi åtskildes, och jag hörde på någon tid icke af
honom. Men en dag råkade jag en assessor i hofrätten, hos
hvilken jag förfrågade mig angående Jonas Dugge.
»Det är en riktig öfverdängare,» svarade mig assessorn;
»annars är det just inte vanligt att få några underdjur i
juridiken från Upsala akademi.»
Detta gladde mig att höra. Snart fick jag höra mer
om honom, men icke blott jag, utan nästan hela Stockholm,
ty det dröjde icke länge förrän min vän Jonas Dugge blef,
snart sagdt, hela hufvudstadens gemensamma samtalsämne,
och se här orsaken dertill.
Jonas Dugge, en dag på väg till hofrätten, möter på
Myntgatan en mycket ung dam, hvars toalett och hela skick
för öfrigt röja en flicka af den bättre eller lyckligare
samhällsklassen. Betagen af hennes ansigte och gestalt, stannar
han några sekunder orörlig och liksom förstenad. Men
stenen får snart lif, och vår hjelte hastar efter den unga
sköna, som till råga på behagen äfven har den mest
elastiska gång.
»Ack, förlåt, förlåt!» börjar han sitt samtal med henne;
»mitt namn är Jonas Dugge, notarie i Svea hofrätt. Jag
har för länge sedan beslutit gifta mig med den första qvinna
jag tycker om. Jag har icke sett er förrän nu, men jag
älskar er, och mitt beslut eller mitt öde måste uppfyllas . . .
Tillåt mig derför att med några ord af det djupaste allvar ...»
»Min herre!» afbryter den unga flickan, ömsom
rodnande och bleknande, »detta tilltal midt på gatan af en
okänd . . . Jag ber er, lemna mig . . . lemna mig, i himlens
namn! ... Jag förstår inte, hur man kan ...»
»Intagas och älska i en handvändning,» infaller Dugge;
»ack, ni skulle förstå det, om ni kände min karakter och
ert eget värde ... ni skulle ...»
»Ännu en gång, min herre, ber jag er låta mig gå i
fred ... Ni måtte väl se att ni. . .»
»Att jag har en bättre flicka framför mig. . . javisst,
ty i annat fall hade jag icke nalkats er på tio alnars
af-stånd... Jag känner hvarken ert namn eller er ställning
här i verlden, men jag tar för gifvet, att ni är ogift. . .
Och skulle ni mot förmodan redan vara gift, lika godt,
då måste ni skiljas från er man, ty antingen jag eller
ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
