Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hushållerskans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men nog kan man med skäl anmärka den stundom rätt
öfvervägande lusten att nedsätta sin nästa. När man vill
skatta ett blomsterfält, låter man gerna nässlan och tisteln
vara i fred och söker blott samla åt sig de vackraste och
bäst doftande blomstren; men när det gäller menniskor, då
gör man tvärtom, då samlar man blott det onda, och det
med sådan ifver, att man icke frågar efter, hur mycket af
det goda man trampar under sin fot. Dock är icke här
tillfälle att närmare beskrifva förtalet, som för öfrigt är en
gammal bekant; men aldrig förefaller mig denna giftiga
mask så ful och vidrig, som när den krälar fram på
purpur-hyendet af en qvinnas läppar.
Korteligen, man for illa fram med den stackars flickans
rykte, och allravärst voro damerna. Hvad kavaljererna
beträffar, så ha de sällan mod att mot det ena fruntimret
försvara det andra, allraminst när den anfallna är frånvarande.
Min vän Amneus, som lyssnat både till frågorna och
svaren och derunder gjort en mängd grimaser af ovilja och
harm, utbrast slutligen med äkta finsk betoning:
»Tusan hakar! skall icke jag nu på fläcken bjuda henne
min arm, om hon också direkte vore kommen från ett
harem . . . ja, min själ skall jag icke det!»
Derpå skyndade han till den unga flickan och bjöd
henne armen på sitt vanliga rättframma sätt. Hon syntes
i början något förvånad öfver denna oväntade artighet, men
mottog slutligen anbudet, och det föreföll mig verkligen,
som undergick hela hennes gestalt dervid en plötslig
förändring. Hon blef rak, höjde sin blick och lät den med
obeslöjad glans falla öfver allt som omgaf henne. Rankan
hade funnit ett stöd och behöfde icke mer släpa sina blad
och blommor i gruset.
Denna ridderliga manöver hade nära förstört hela nöjet
för aftonen. Endast en finne kan bära sig så åt, hette det
i unison, och finnarne äro ett envist och trotsigt folk, och
trubbiga näsor ha de i allmänhet, och aldrig må man vänta
sig belefvenhet af karlar med trubbiga näsor, och det var
visst en stor välgerning att bli qvitt de välsignade
finnkoli-sarne, som man bara hade och ännu har förargelse af o. s. v.
Med ett ord, man ingick helt och hållet på Carl Johans
politik, och det stackars Finland fick nu som förr sitta
emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
