- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
91

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tennfröken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utseende, hur fördelaktigt det än för öfrigt kunde vara, jag
likväl icke tyckte om. Det låg något skyggt och förstördt
i hans blick, som väckte mitt obehag. Hur rikt och yppigt
det betäckande löfverket än är, så framskjuter ändå alltid
något af ruinen. Orolig, utan att likväl kunna göra mig
full reda för min oro, närmade jag mig Olivia och
underrättade henne om att hennes fader sökte henne. Olivia
rodnade upp öfver öronen och hastade tillbaka till
kyrko-dörren. Omgifven af andra mina läsbarn och deras
anhöriga, förlorade jag henne ur sigte.

Några veckor derefter fick jag höra, att en löjtnant von
H. friat till henne, men stött på ett oöfvervinnerligt
motstånd från faderns sida, hvarpå ingen heller undrade, ty
löjtnant von H. var allmänt känd som en förtviflad spelare
samt dessutom på väg att, för något mindre hederligt
uppförande inom regementet, taga afsked derifrån. Det
berättades på samma gång, att flickan vore ursinnigt kär i honom,
och det rann mig i sinnet, att det måtte ha varit samma
person, som jag såg henne tala med utanför kyrkan. Jag
besökte några gånger hennes fars hem och talade med
Olivia, men jag kände icke mer igen henne. Hennes klara
förstånd var förmörkadt, hennes ovanliga uppfattningsförmåga
ville ingenting uppfatta, ingenting begripa. Kärleken hade
öfversvämmat allt, och jag lemnade tenngjutarens hus för
hvarje gång alltmer bedröfvad öfver mitt bästa skriftebarn.

Den man, som gör till sin pligt att råda och förmana
en ung flicka, förlorar småningom sitt välde öfver henne,
ty hennes fåfänga såras och lider af alla de der råden och
förmaningarne, om de äro än aldrig så goda och
välmenande. Deraf drager jag också den slutsatsen, att den, som
vill vinna en qvinnas kärlek, noga bör akta sig för att
uppträda såsom preceptor. Detta likväl sagdt utan ringaste
hän-tydning på mitt förhållande till Olivia Lang, hvilket endast
varit och aldrig kunnat blifva annat än det mellan en
välmenande lärare och en af naturen rikt begåfvad lärjunge,
för hvars framtid han ömmar. Som jag märkte, att Olivia
alls icke syntes benägen att lyssna till mina föreställningar,
när det rörde hennes olyckliga böjelse för von H., och att
hon sökte undfly mig så ofta jag ville tala med henne
derom, så upphörde jag med mina besök.

Emellertid och till min stora glädje fick jag höra, att
Olivia, sedan alla hennes försök att bli gift med von H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free