Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tennfröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der hon nedsjönk, med händerna för ögonen och utan att
hennes darrande läppar förmådde framhviska det ringaste ljud.
Jag satte mig på en stol framför henne; äfven jag kände
mig oförmögen att yttra något, och hvarför skulle jag också
göra det? Jag läste ju hela hennes öde i denna stumma
sorg, i denna gränslösa förtviflan. Efter någon stund tog
hon händerna från ögonen, stirrade länge på mig och sade
med en ton, som ännu i dag pinar mina öron, följande ord:
»Jag är gift med en mördare! . . .»
Jag vill icke uppröra mig sjelf och andra med att
vidare skildra denna hemska afton eller upprepa de ord, som
då vexlades mellan henne och mig. Dyrt hade denna arma
qvinna fått plikta för sin olyckliga böjelse. Hon hade blifvit
bekant med von H. under det hon gick och läste, då han
alltid passade på henne vid hennes gång till och från kyrkan,
och hennes unga hjerta fängslades så lätt af hans fagra ord.
Af honom hade hon låtit öfvertala sig att ingå äktenskap
med kammarrådet W., af skäl som man lätt finner; men
dertill inskränkte sig också hennes brott, eller hur man vill
kalla det. Samma dag hon besökte mig hade några ord,
som hennes man i rusigt tillstånd låtit undfalla sig, öppnat
hennes ögon och visat henne den afgrund, vid hvars rand
hon stod. Hon hade då lemnat sitt hem, utan att veta
hvart hon skulle begifva sig, då hon erinrade sig mig och
den varning jag en gång gifvit henne. Hon återsåg aldrig
mer det hem hon öfvergifvit.
Hennes man, som snart allmänt misstänktes för mord
både på kammarrådet och tenngjutaren, rymde till England,
der han, ett år derefter anklagad för delaktighet i ett gröfre
förfalskningsbrott, dömdes till deportation på lifstid.
Tennfröken, såsom Olivia fortfarande kallades,
framlefde några år ett aftynande lif, vexlande mellan den
bittraste sjelfanklagelse och den djupaste ånger, så att man nog
med skäl kan säga, att om också ingen har så lätt för att
begå svagheter som qvinnan, så får icke heller någon så
grymt lida för dem som hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
