Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Mia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen har sina nycker, och naturforskarne påstå ju, att
det är hos den sjuka musslan som perlan bildas.
Det är klart, att mellan sådana makar som
kommerserådet och hans fru ofta skulle uppstå gnabb och stridigheter
med mera dylikt, som gör ett litet helvete af det husliga
lifvet, trots det materiella välståndet och öfverflödet. Men
så snart lilla Mia visade sig, upphörde kifvet, tystnade grälet,
och både far och mor skyndade att leka och jollra med
sin älskling. Det var liksom föräldrarne, inom sig
erkännande sina fel och svagheter, fruktat för den lilla alfen, i
hvilken de kanske sågo den förkroppsligade bilden icke
blott af Guds godhet, utan äfven af hans rättvisa.
Men åren förflöto och lilla Mia, såsom hon kallades
af alla äfven sedan hon blifvit stor, lekte icke all sin tid
på kyrkogården. Hon växte upp till jungfru, var för skön
att kunna växa ifrån sig, för god att kunna försämras.
Himlen, som gifvit hennes kropp såväl som hennes själ sin
prägel, vårdade troget de begge präglarne, hur de än
tummades af verlden.
När en dotter fyllt sjutton år, börjar äfven den bästa
och ömmaste mor fundera på, hur hon så fort som möjligt
skall få sitt barn bortgift. Fadern är icke lika angelägen,
allraminst om han, lik kommerserådet G**, hyser en
af-gjord motvilja för alla utgifter under hvilken rubrik som
helst. Hade excellensen De Geer varit ungkarl, så skulle
föräldrarne bestämdt förenat sig om honom, ty han hade
uppfyllt bådas anspråk. Kanske hoppades de, att han skulle
bli enkling, efter de beständigt talade om den ståtlige
excellensen.
Men medan de väntade och hoppades, inträffade något,
som ofta blir en följd, när man gör upp räkningen utan
värden eller, denna gång rättare, utan värdinnan.
En dag hemkom lilla Mia, efter att ha varit ute för
att köpa musikalier, ty hon älskade mycket musik och var
sjelf ganska snäll på piano. Föräldrarne gåfvo till ett utrop
af bestörtning, när hon inträdde i salen, ty aldrig tillförene
hade de sett henne så upprörd som hon då visade sig.
Hennes kinder vexlade oupphörligen mellan hvitt och rödt,
ur hennes ögon perlade tårar, på samma gång som den
klaraste eld lyste uti dem. Var det den högsta fröjd eller
högsta smärta som den unga flickan nu framställde? Detta
var icke så lätt att genast bestämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
