Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Mia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars hufvud han höll öfver vattnet med ena handen, under
det han med den andra högg sig fast vid stenbrädden.
»Då, må mamma och pappa tro, blef det ett jubel, så
man kunnat ta ner himlen,» förklarade lilla Mia med
lågande ögon; »alla hurrade och jag med, ja, lilla mamma,
jag med!»
»Gud trösta migl» utropade kommerserådinnan utom
sig, »lilla Mia går och hurrar midt på Stockholms gator!»
Lilla Mia berättade vidare, hurusom strömmens
besegrare och räddaren af så många menniskolif hade,
upptagen ur strömmen, sanslös dignat i de närståendes armar;
huru han i detta tillstånd burits först i högvakten vid torget,
der man sökt bringa honom till sans; huru han derifrån
förts till sitt hem, tre trappor upp i ett hus vid Stora
Vattu-gatan, åtföljd af några personer och bland dem lilla Mia.
»På dörren till hans lilla kammare var fäst ett
visitkort,» upplyste hon vidare, »och på detta läste jag: Carl
Ekström, informerar på piano ... Ja, mamma, han heter Carl
Ekström och ger musiklektioner . . . Man bar in honom och
lade honom på hans säng, jag baddade hans tinningar med
ättika och höll eau de cologne för hans näsa och ...»
»O, min Gudl Min dotter hålla en klaverspelare för
näsan!» inföll modern, oroligt vridande sig åt alla sidor.
»Ändtligen slog han upp ögonen,» fortfor flickan, »och
han smålog så sött mot mig, han ville kyssa mina händer,
men jag drog undan mina och kysste hans i stället.»
»Hon kysser klaverspelare på hand!» våndades
kommerserådinnan.
»Några af de innevarande trodde, att jag var hans
syster,» berättade lilla Mia, »men andra, att jag var hans
fästmö,» tilläde hon nästan triumferande.
»Hans fästmö!» upprepade modern, hoppande till,
liksom hade hon trampat på en ödla; »fästmö till en som
spelar klaver och heter Ekström! . . . Du vet då inte hvad
du blottställt dig för i dag, stackars barn . . . Men att du
inte blygdes, inte rodnade,, inte ...»
»Hvarför skulle jag göra det?» inföll lilla Mia och såg
på sina föräldrar med stora ögon.
En stor författare yttrar på något ställe följande: »Det
finnes qvinnor som aldrig rodna •— kyska och himmelska
varelser, hos hvilka förståndet ännu -icke kastat hvarken
tankar i gesten eller hemligheter i blicken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
