- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
114

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett bröllop.



En vinterafton inställde jag mig å tjenstens vägnar hos
en mycket förmögen fodermarsk, som bodde på Norr
och hvars dotter jag skulle sammanviga med en parmmätare,
hvilken likaledes ansågs för en särdeles välbehållen man.
Det var följaktligen en af de bättre förrättningar, som kunde
falla på en komministeradjunkts lott.

»Det blir allt ett gentilt bröllop, för det är två
vaktmästare som passa opp,» yttrade till mig en bröllopsgäst,
hvilken på samma gång som jag inträdde i fodermarskens
lilla, men vackra våning. Denna var rikt upplyst och
vimlade af folk af begge könen. Både brudens far och
brudgummen togo emot mig vid dörren och förde mig till ett
hörn af salen för att, såsom de uttryckte sig, »tala med
mig i hemlighet». Brudens far, fodermarsken, tycktes vara
en medelålders man, starkt bygd och med ett bredt, men
icke obehagligt ansigte; brudgummen, parmmätaren, kunde
vara ungefär några och trettio år, högväxt, gulhårig och
med ett rödlett ansigte, som icke heller var så oäfvet.

»Ibland vill hon, och ibland vill hon inte,» började
brudens far så lågmäldt som möjligt, »och om hon skulle
prata några tokerier, så behöfver pastorn inte det ringaste
fråga efter det, utan bara låta det basa.»

»Saken är den, att hon nyligen haft nervfeber,» tillade
brudgummen, »och att hon inte alls har reda på sig, ty
ibland säger hon ett, medan hon tänker ett annat.»

»Hvem är det herrarne tala om?» frågade jag.

»Dotter min, för tusan!» svarade fodermarsken.

»Min fästmö, kan väl pastorn förstå,» tillade
parmmätaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free