- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
117

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erik Tobias Bäck till din äkta man och älska honom i nöd
och lust?» så svarade bruden ett lika ljudeligt »nej».

Man bör lätt kunna föreställa sig verkan af ett sådant
svar. Först en graflik tystnad med gapande munnar och
stirrande ögon. Det enda ansigte, som fick färg och lif,
var den der marskalkens, som nyss varit så blekt. Men
snart höjde sig ett sorl från hela församlingen, hvarunder
jag hörde brudens far hviska i mitt öra: »Bry sig inte om
det, utan låt det bara basa!»

Men jag lät det icke basa, utan upprepade frågan,
enligt handboken: »Inför Gud den allvetande och i denna
församlings närvaro frågar jag dig, Anna Charlotta Höstqvist,
om du vill hafva denne Erik Tobias Bäck till din äkta man
och älska honom i nöd och lust?»

»Nej!» svarade ånyo bruden med stark och säker stämma,
tilläggande: »det vill jag visst inte, ja’ vånne jag vore skapt
som en nors!»

Detta var ord och inga visor, skulle jag tro.

»Under sådana förhållanden,» förklarade jag högtidligen,
»anser jag mig icke kunna fullända vigselakten,» hvarefter
jag slog ihop handboken och lemnade min plats.

Nu bröt stormen lös. Alla talade eller skreko på en
gång. Både brudens far och den afdankade brudgummen
ansatte bruden på det häftigaste, så jag verkligen fruktade
att de skulle bära händer på henne. Jag trängde mig derför
fram, bjöd henne min arm och förde henne genom
trängseln in i hennes rum, der jag begärde en förklaring öfver
hennes beteende i brudstolen. Hon berättade då, att hon
icke för sin död kunde tåla parmmätaren; att hon aldrig
gifvit honom sitt ja, men att hennes far icke desto mindre
uttagit lysningen och utsatt bröllopsdagen; att hon på
förhand beredt både fodermarsken och parmmätaren på hvad
hon tänkte svara när presten frågade henne; att hon höll
en annan kär och att den lycklige just var den der hökaren
och marskalken.

»Han och jag ä’ liksom skapta för hvarann,» yttrade
hon, »och vår bekantskap gjordes för ett år se’n, då jag
var inne i boden som han står i för att köpa ett skålpund
kumminost. »Fem marker öfver,» sa’ han när han vägt
hvad jag skulle ha, »och det kostar bara sexton skilling
och en kyss.» Han är så lustig och triflig, att man kan
skratta ihjäl sig åt’en, och så spelar han gitarr lika bra på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free