Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damen med gröna floret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har hittat en biljett! Det är min, min!» ropade
hon med ångestfull stämma, i det hon ryckte biljetten från
mig med en behändskad, men beundransvärdt liten hand,
hvarefter hon flög bort med sitt byte, innan jag hann yttra
det ringaste.
Äfven vid detta tillfälle hade hon floret nedfäldt, men
under det hon yttrade de der få orden till mig, tyckte jag,
att floret skiftade än i rödt och än i hvitt. Det gröna floret,
som dolde den unga flickans anletsdrag, kunde icke helt
och hållet dölja den djupa rodnad och den dödliga blekhet,
som oron och fruktan jagade fram öfver hennes ansigte.
Det var som hade jag genom löfverket af en häck sett solen
hastigt vexla sitt guld mot månens silfver.
Hela den dagen och länge derefter tänkte jag
oupp-hörligen på den gåtfulla flickan, hvars dopnamn jag nu
kände, äfvensom på det mörka öde, som tycktes rufva öfver
hennes lit".
Det gröna floret såg jag aldrig mera; men hvad som
slutligen hände henne, som burit det, fick jag veta ungefär
en månad efter mitt sista sammanträffande med henne i
Carlbergsallén.
Midt emot Observatoriibacken öppnar sig den så kallade
Parisgränden, hvarifrån man inkommer på Gråbergsgatan.
Följer man denna gata åt höger, så påträffar man snart den
plantage eller trädgård, som vid tiden för denna berättelse
egdes af en exekutionsbetjent med namnet Haglund, en
ganska originel personlighet. Haglund hade varit kusk hos
en högadlig familj på landet, men utbytt kusksätet mot den
vida besvärligare, men också vida förmånligare platsen i
slottskansliet. »Det är lättare att hejda ett skenande spann
än en flyende gäldenär», brukade Haglund visserligen säga,
men hur han skötte tömmarne äfven i senare fall, så
för-värfvade han sig snart nog förmögenhet, utan att han derför
räknades bland sin tids värsta griphumrar. Han omfattade
mycket trädgårdsskötseln, dref upp blommor och andra växter
med samma nit som han dref in fordringar, samt höll sitt
orangeri och sina gäldenärer lika varma. Han var ordentlig
och nogräknad ända till öfverdrift. Han gillade icke en
skuldsedel stiliserad på det vanliga sättet: »Till herr N. N.
eller ordres o. s. v.», utan han fordrade att det skulle stå:
»Till sedelhafvaren dier ordres o. s. v.» För öfrigt hade han
ett hufvud rikt på förslag. Innan han blef trädgårdsmästare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
