Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damen med gröna floret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att yttra något vidare. Han tyckte sig se hundradetals leende
purpurmunnar och tusentals strålande himmelsblå ögon.
Men plötsligt och liksom i en handvändning föll, lik
en svepning, en hvit slöja öfver hela denna rika tafla. Den
unga damen spratt upp från bänken, kastade, uppskrämd
och dödsblek, hatten öfver sina rika, ljusa lockar och flydde,
som en jagad fjäril, åt orangeriet. Bestört riktade Ringman
sina blickar åt annat håll och blef varse Haglund, hvilken
stod på andra sidan dammen med en högeligen ängslig
uppsyn. Men Haglund stod ej ensam der. Vid hans sida
visade sig en mycket lång och smal herre, elegant till
hållning och toalett, men med ett ansigte, täflande med
alabastern i hvithet och hårdhet, och ur alabastern lyste ett par
svarta ögon af olycksbådande eld. Sedan den långe mannen
någon stund riktat denna eld mot Ringman, som verkligen
kände sig het om kinder och öron, sträckte han ut sina
långa ben och styrde sin gång likaledes mot orangeriet.
Men exekutionsbetjenten gick omkring dammen och stod
snart midtemot sin lärare på klavesäng.
»Herrn vill då göra både sig sjelf och henne olycklig!»
började Haglund med sin djupaste basstämma; »har jag inte
minst hundra gånger bedt notarien undvika denna qvinna?»
»Det har ni visst,» svarade Ringman, »och jag har
också undvikit henne, notabene så länge jag trodde på er
uppgift att den sköna var utan näsa . . . Men nu sedan
sanningen kommit i dagen och näsan med, gudvarelof, så
begriper ni väl att. . . Men säg mig, herr Haglund, hvad det
är för slags spel man här drifver med denna unga,
förtjusande qvinna, och i hvad förhållande hon står till den der
långe ohängde, som nyss var här och såg ut som ville han
sluka mig lifslefvande?»
»Allt det der angår er icke det ringaste,» förklarade
Haglund; »men hvad som angår er, det är att ni
hädanefter måste helt och hållet inställa era besök på detta ställe.»
»Hur går det då med allegrot till vår ouvertyr?»
»Den får jag studera på egen hand,» menade eleven.
»Omöjligt, ni har ännu för styfva fingrar för ett
allegro,» menade deremot läraren; »endast en skicklig lärare
känner konsten att uppmjuka dem. Ni skall aldrig värdigt
återgifva bajaderernas sprittande lif och den österländska
nattens smäktande vällust, som denna tonmålning så troget
framställer... Ni måste lära er hela operetten; der före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
