Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skugga öfver detta lyckliga par, en skugga som aldrig skulle
försvinna. Alma insjuknade i smittkopporna, detta
»qvin-nans Waterloo», såsom en känd författare yttrar om denna
förskräckliga sjukdom.
Alma tillfrisknade, såg sig i spegeln, såg sitt ansigte
vanstäldt för hela lifvet och ryste; såg för första gången
att det för henne fanns något att begråta, som hon aldrig
förut anat eller ens drömt om; såg sin skönhet, men
måhända först sedan den för alltid gått förlorad. Hon stängde
sig inne och tog icke emot någon, icke ens sin fastman.
Men till denne skref hon snart ett bref, deruti hon
åter-gaf honom hans frihet, det vill säga frånsade sig den lycka
hon förespeglat sig i sin förening med honom, men den
hon numera ansåg omöjlig. Omöjlig, fastän kärnan • var
densamma och det endast var det glänsande skalet som
blifvit förstördt. — Alma dömde nog rätt, ty den
finkänsligaste är ofta den skarpsyntaste. Den unge köpmannen
skänkte denna qvinna sin odelade beundran, men lika
ode-ladt sin kärlek och sin hand åt en annan, knappt ett år
derefter.
Alma höll sedan en liten flickskola, gagnande och
upplysande genom själens skönhet, liksom hon förr lyst med
kroppens. Understundom tittade jag in till henne för att
hos henne rekommendera något barn till elev. En dag —
jag glömmer den aldrig — satt jag länge och språkade med
henne. Alma var då nära tjugufem år, mycket koppärrig
och ful, såsom redan är antydt, men likväl icke
motbjudande att skåda. Hennes förr så fagra ansigte var som en
krossad spegel, med ljus och återsken ännu i hvarenda bit,
hvarenda skärfva.
Hon hade tvenne rum, af hvilka det yttre var
skolrummet. Det var i det inre vi sutto och samspråkade,
först om mitt ärende och skolorna i allmänhet, hvarefter
samtalet händelsevis kom att vidröra hennes egna forna
förhållanden. Hon talade bland annat 0111 sin f. d. fästman
och syntes lifligt intresserad för honom och hans familj.
»Ser ni de två flickorna der med ljusa håret och gröna
klädningarnar» frågade hon mig, i det hon genom en ruta
på dörren visade mig sina elever i det yttre rummet; »dessa
äro hans barn . . . Tycker ni inte att de se goda och söta
ut? . . . Det var mig en riktig högtidsdag när de första
gången inträdde i min skola, och mina ljufvaste ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
