Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bästa hufvudet på sin tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D’Allots beredvillighet att tjena och hjelpa andra hade
blitvit ett ordspråk. Biet till exempel någon student häktad
för gäld eller insatt på »Proban», så var genast han der
för att trösta kamraten, och han kunde då vistas der både
dagar och nätter. Det var vid ett sådant tillfälle som
»Pro-bans» vaktmästare väi\de sig till D’Allot med följande ord:
»Herr D’Allot, som känner hela verlden, känner helt
säkert en student med namnet A**, som bor i
Tegelholm-ska gården?»
»Ja, lika bra som mig sjelf,»’svarade naturligtvis D’Allot,
»men hvad vill ni honom?»
»Jag har bysättningsutslag på honom också,»
förklarade ^ vaktmästaren, »men har inte kunnat träffa honom,
fast jag sökt honom tre dagar å rad.»
»Precis lika länge som jag gästat här,» yttrade D’Allot
skrattande och fortsatte derefter det brädspelsparti han börjat
med den ordinarie gästen.
Någon tid derelter och när den häktade blef frigifven,
hvilket skedde i D’AUots närvaro, vände sig denne, i det
han tog afsked, till vaktmästaren med den underrättelsen,
att D Allot och herr A**, hvilken vaktmästaren så länge
förgäfves sökt, vore en och samma person.
»Helsa nu min björn,» tilläde han, »och säg honom,
att det alls icke lönar mödan sätta hit en menniska, som
är till den grad förekommande, att han sjelf kommer hit
och bor för sitt höga nöje.»
Vaktmästaren stod förbluffad, och troligtvis blef
for-dringsegaren det icke mindre, ty han kräfde icke mer för
sin fordran. Också är det icke just för att bereda
menni-skor nöje som man bysätter dem.
Antalet af D’Allot’s vänner inskränkte sig icke till
Up-sala. Han hade äfven rätt många på landsbygden
derom-kring, bland dem en inspektor, som bodde några mil norrut,
en treflig värd och dugtig landthushållare, fast han var en
tyrann mot sina underhafvande. En dag besökte D’Allot
sin vän inspektören och bjöds naturligtvis q var öfver natten.
Värden upplät till och med sin egen säng åt sin gäst och
tog sjelf plats på soffan i samma rum. Gästen protesterade
visserligen mycket mot denna artighet, men gaf slutligen
efter, hvarefter begge djupt insomnade, förstås efter %n
grundligt intagen qvällsvard med ty åtföljande fluidum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
