Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bästa hufvudet på sin tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterskickades, och den sårades hufvud förbands så godt sig
göra lät. D’Allot låg qvar i sängen utan att klaga, medan
hans värd, inspektoren, mätte golfvet med stora steg.
»Det der var ämnadt åt mig,» mumlade inspektoren,
blek och med gnisslande tänder, »och jag vet, hvem bofven
är; han har hotat mig förut. Min stackars vän, min
redlige D’Allot, det var nära att du blifvit ihjälslagen för min
skull.»
»Fan må ligga i din säng, så mjuk och beqväm den
än är!» anmärkte med skäl D’Allot; »i alla fall tackar jag
dig för visad gästfrihet och ber dig blott att för framtiden
vara något fogligare mot dina drängar, så att dina vänner
inte behöfva vakna med spräckta hufvudskålar . . .
Emellertid ser du hvad en studerad skalle förmår . . . Det är, tro
mig, endast genom den klassiska bildningen man får en
panna som ingenting biter på, vare sig godt eller ondt . . .
Men vet du, kära bror, jag känner mig riktigt sugande på
morgonqvisten.»
»Förträffligt!» ropade värden; »du får snart kaffe . . .
men tror du, att kaffe är tjenligt för dina blessyrer?»
»Du har rätt, kaffe är kanske för hetsigt . . . Deremot
tror jag, att en liten konjak inte skulle skada.»
»Gud vare lof! Du är då redan på bättringsvägen!»
utbrast inspektoren utom sig af glädje.
Gerningsmannen till mordförsöket blef snart upptäckt
och till välförtjent straff befordrad. D’Allot dröjde några
dagar på landet, hvarefter han återreste till Upsala, der han
vistades till dess han tog sin examen. Han lefde sedermera
en lång tid, lika omtyckt som han var i sin ungdom och
utan att det ringaste vidkännas några följder af gästfriheten
hos sin vän inspektoren.
»Kan du säga mig, hvem som har det bästa hufvudet
vid akademien?» frågade dåvarande professorn, sedermera
biskop Fahlcrantz en bekant några dagar efter det nu
berättade äfventyret.
»Du menar naturligtvis Geijer?» frågade den bekante.
»Nej, långt derifrån,» svarade Fahlcrantz; »hvarken
Geijers eller Tegnérs hufvuden hade kunnat bestå ett sådant
mästerprof som vår oförliknelige D’Allot’s.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
